Daniels mamma Lena Brink satt och tittade på tv den där kvällen den 14 januari 2008 när telefonen ringde.
– Det var Bo-Göran. Han lät jätteförtvivlad på rösten och jag hörde på hans desperation att det var någonting som var fullständigt galet. Han skrek att Daniel inte kan andas. Och just då blev allt bara nattsvart, berättar Lena Brink.
Ett par timmar senare ringde en läkare från sjukhuset och meddelade att de hade gjort allt de kunde, men att Daniel var död.
– Den som någon gång har fått hjärtat krossat, vet hur det är. Det som jag var med om är värre, och varje dag försöker jag leva med det, säger Lena.
Daniel var Lenas enda barn och han hade under lång tid kämpat mot drogerna. Han hade varit placerad genom Styrmansgården i sex månader innan han avled. Ingen vet hur han dog. Eller vad som hände innan.
Det enda Lena vet om Daniels död är att han dog av en överdos metadon och att han dog i ett av Styrmansgårdens familjehem. Hon vet också att Bo-Göran Andersson, Styrmansgårdens VD, hittade honom. Då hade Daniel varit placerad via Styrmangården i ett halvår.
– Jag anmälde Daniels fall till länsstyrelsen. De kritiserade socialtjänsten i Kortedala för att de hade hanterat Daniel så uselt, säger Lena Brink.
Styrmansgården AB är ett konsulentstött familjehemsvårdsföretag. Det vill säga, Bo-Göran Andersson är konsult och ska fixa familjer där kriminella och missbrukare kan bo och bli fria från sitt missbruk och återanpassas till samhället.
I Sverige behöver man inte tillstånd för att bedriva den här typen av verksamhet. Det innebär att vem som helt kan starta ett sådant företag. Det betyder också att ingen myndighet har regelbundet tillsynsansvar över verksamheter som Styrmansgården.
– De tillståndspliktiga hemmen har vi ju gett tillstånd till, så de har vi koll på. När det är såna här företag utan tillstånd, så vet vi ju helt enkelt inte hur många som finns, säger Margaretha Larsson Lundell, verksamhetschef på Socialstyrelsen.
Från årsskiftet tog Socialstyrelsen över länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet. Margaretha Larsson Lundell säger att Socialstyrelsen bara kan göra en tillsyn om de får in enskilda klagomål på ett särskilt företag. Annars gör de ingenting.
Därför kontrollerade ingen myndighet hur Styrmansgårdens verksamhet fungerade, inte ens efter att en person hade dött där. Eftersom verksamheten inte var tillståndspliktig ansåg inte länsstyrelsen i Halland att man hade ansvar för att utreda omständigheterna kring Daniels död.
Och Lena Brink fick aldrig några svar på hur hennes son kunde dö på ett ställe där det var meningen att han skulle bli fri från sitt missbruk.
– Det är inte bara en katastrof för Daniel själv och hans önskan att komma ur sitt missbruk
utan det är en katastrof och ett nederlag för Göteborgs stad Kortedala, för Göteborgs kommun och för hela det svenska samhället, säger Lena Brink.