Året är 1943. I Europa rasar andra världskriget med miljontals döda. I Sverige pågår en ubåtsövning utanför Göteborg med bland annat tre ubåtar Draken, Gripen och Ulven.

Kontakten med Ulven försvann under övningen och den 16 april misstänkte man att något allvarligt hade hänt. Efter ett fynd av Ulvens avslitna telefonboj började man söka under 3 veckor. Hela Sverige höll andan. På Vinga fanns en slingstation där man kunde lyssna av ljud under ytan och historier cirkulerade att man kunde höra knackningar som eventuellt skulle komma från överlevande på Ulven, men en trolig orsak till det här skulle kunna vara att besättningarna på de två andra ubåtarna, Draken och Gripen, själva knackade budskap för att få svar från Ulven. Även en så kallad fjärrskådare anlitades för att hjälpa till med sökandet, dock utan att lyckas.

Fiskare på Hönö Klåva deltog i eftersöket

På Hönö finns Fiskemuseet med bland annat ett minnesrum för Ulven och de som dött i olyckan. Och minnet av händelsen lever fortfarande kvar.

– Man hyrde in ett 30-tal fiskebåtar från öarna här som hjälpte till och leta och draggade efter Ulven, säger Lars Nordenberg, ordförande Fiskemuseet Hönö. Många har hört sina föräldrar berätta om hur de låg ute, och det var ju vid den tiden vid sökarbetet, väldigt hårt väder med storm och kuling, så att det var ett svårt arbete att söka efter ubåten.

Samtliga ombord på Ulven dog

Hoppet att hitta överlevande fanns länge kvar, men samtliga 33 ombord hade dött efter explosionen av en tysk mina. Den 5 maj hittades Ulven, men först den 1 augusti blev ubåten bärgad och intagen på varv i Göteborg. Samtliga besättningsmedlemmar hittades döda. En möjlig plats för överlevnad hade varit i aktre torpedrummet där den inre luckan hittades stängd, till skillnad från övriga inre luckor.

Explosionen inträffade 18.10 under middagstid och därför var luckorna öppna. Men i torpetrummet hittades ingen i besättningen och haverikommissionen kom fram till slutsatsen att besättningen dött antingen direkt på grund av explosionen eller drunknat strax därefter.

Är det viktigt att minnas olyckan?

– Ja, jag tycker det själv, eftersom jag själv har tjänstgjort på ubåt och jag ser det som gamla kamrater, säger Lars Nordenberg, ordförande Fiskemuseet Hönö. Jag tror att vi har varit lite dåliga på sorgearbete i Sverige tidigare, men allteftersom att man möter folk från andra länder, som har varit med mera i krig och annat elände så har man mycket cermonier för bearbeta sorgen. Jag tycker att det är viktigt att hedra gamla kamrater.