Mina Dennert & Paula Dahlberg. Foto: David Lagerlöf/Privat

Ny kampanj ska stoppa vardagsrasism

Uppdaterad
Publicerad

I kölvattnet av #metoo har en ny kampanj startats och denna gång för att uppmärksamma rasism. Genom #NoStranger hoppas gruppen skapa en debatt som kommer åt vardagsrasismen för att förändra samhällsstrukturerna.

Genom uppropet vill medlemmarna i gruppen också visa att de inte är några främlingar i Sverige. Gruppen består av drygt 9000 personer och medlemmarna tillhör olika religioner, kulturer och etniska grupper. Det som förenar dem är att de har känt sig diskriminerade på grund av sin grupptillhörighet. Många av dem bor i Sverige sedan flera generationer tillbaka och upplever att de fortfarande ses som den andre. 

Att dela med sig och äga sin berättelse

I den stängda gruppen delar medlemmarna med sig av sina erfarenheter av fördomar, rasism och diskriminering, utan att bli ifrågasatta. Mina Dennert från Göteborg är en av initiativtagarna bakom uppropet. Hon är också grundare av #Jag är här som motarbetar bland annat hat och hot, rasism och sexism på sociala medier.

– Det handlar mycket om att få äga sin berättelse, inte bli pratat om utan berätta själv. Sedan har det också inneburit att berätta för varandra och stötta varandra. Det är något läkande i det.

Likheter mellan sexism och rasism 

Paula Dahlberg från Värnamo är en annan av de tre initiativtagarna bakom kampanjen. Hon är även grundare till en annan Facebook sida som är politisk och fokuserar på rasism, feminism och klasskamp. Hon berättar om likheterna mellan #metoo och #NoStranger, om situationer där sexism och rasism har förstärkt varandra.  

- När jag till exempel avvisat raggningsförsök har personen blivit förbannad och sagt att jag ska vara tacksam för att en svensk kille vill ragga på mig.  

Mina Dennert pratar om att lägga skulden där den hör hemma precis som #metoo gör.  

- Skulden och ansvaret ska ligga hos den som utsätter den andra för övergrepp. 

Vilken är den vanligaste formen av rasism skulle du säga? 

– Jag tror den formen av rasism som man inte tror är rasism, när folk inte förstår vad de har gjort för fel. Folk tror att det är så otroligt fult att vara rasist men många vet inte vad det är.  Jag tror de flesta vill undvika att vara sårande men de vill inte ta reda på hur man slutar vara det, säger Mina Dennert.  

Varför tror du att det är så? 

– För att det är så pinsamt att erkänna att det man har sagt är rasistiskt. Man tänker inte att det kan ha varit det, trots att man inte menade det. 

Mina berättar också att hon inte tror att rasism är något som endast en grupp gör mot en annan utan att alla kan säga rasistiska saker eller begå rasistiska handlingar, även den som absolut inte tror att den gör det. 

Utmaningar att föra samtal om rasism i gruppen 

Paula Dahlberg berättar att det har varit svårt att föra samtal i gruppen eftersom många är på sin vakt. Vissa har reagerat snabbt med aggressivitet för att försvara sig själva.  

Varför är det så? 

- Eftersom de blir kritiserade och sedda som besvärliga i vanliga fall kan de inte lita på sin omgivning och bara väntar på att någon ska vara dum, säger Paula Dahlberg. 

Att vända oro till motivationskraft  

Mina Dennert har varit utsatt för hat och hot på grund av sitt engagemang i #Jag är här.  

Hur orkar du starta och driva kampanjer om tunga ämnen? 

– Jag är så himla envis men jag är också väldigt orolig. Jag känner så många som har flytt från diktaturer och har också läst historia och jag tror inte att vi är immuna mot propaganda och hat, säger Mina Dennert.  

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.