Totalt i Sverige står 800 personer i kö för att få ett nytt organ. Det handlar om hjärta, lungor, lever och njurar, tarmar och bukspottskörtel.

Vecka 45 är det den så kallade ”Nationella donationsveckan”, en årligen återkommande nationell kampanjvecka som initieras av Socialstyrelsen. Ett syfte med veckan är att få fler att ta ställning till donation eftersom behovet av organ är större än tillgången. Trots att majoriteten av svenskarna, 85 procent, är positivt inställda till att donera organ efter sin död ökar inte antalet donationer. Orsakerna är flera, enligt Pia Löwhagen, överläkare vid intensiven vid Sahlgrenska och donationsansvarig läkare i Västra Götaland.

– Det är väldigt få som kan bli donatorer, det kräver en speciell död, man ska ligga i respirator och det är inte mer än några hundra om året som dör på ett sådant sätt att de kan bli donatorer och om dessutom inte finns en känd donationsvilja är det upp till anhöriga att tolka vad den avlidne hade velat, säger hon.

”Vi behöver bli bättre på att prata med anhöriga”

Enligt överläkare Pia Löwhagen är det bästa att registrera sin vilja i det nationella donationsregistret vilket underlättar för vården och anhöriga, men vården behöver också bli bättre på att tala med anhöriga om detta, menar hon.

– Ibland finns det en missriktad hänsyn. Det är inte att lägga en sten på bördan att tala om detta. Tvärtom kan det vara ett ljus i mörkret för det värsta har redan hänt de här personerna. 

Omkring en person i veckan avlider i Sverige på grund av att ett organ inte kommit fram i tid. Medicinska insatser till en döende patient är nödvändigt för organdonation efter döden. Sådana insatser ges i dag, men praxis varierar mellan olika sjukhus. Det är otydligt för patienter, anhöriga och personal vad man får göra och när man får göra det.  I den nya donationsutredningen har regeringen efterfrågat tydligare regler för att främja donationer.

Förra året i Västra Götaland kom de donerade organen från människor i åldrarna mellan 3-86 år.