Varje år samlas de i de gamla fyrvaktarbostäderna på Ursholmen i Kosterhavet. Ett team från Göteborgs universitet och gästforskare i marinbiologi från hela världen. Knubbsälarna som lever i nationalparken föder sina ungar, kutar, under några få veckor i början av sommaren – och alla ska räknas.

– Det ger en väldigt fin ögonblicksbild av hur både miljön och sälarna mår. Det är en indikator på ekosystemets hälsa, säger Karin Hårding, professor i zoologisk ekologi vid Göteborgs universitet och ledare av projektet.

Började räkna på 70-talet

Redan på 70-talet började den årliga sälräkningen. Då med kikare. Idag tar forskarna hjälp av drönare för att observera, filma och dokumentera utan att störa.

– De är känsliga så här i början när ungarna är små. Blir de skrämda av en båt som kommer för nära flyr de ner i vattnet, men de nyfödda ungarna är inte så bra på att simma ännu, säger marinbiologen Eduardo Infantes medan han styr drönarna över de kobbar och skär där sälarna vilar med sina ungar.

Oroväckande få födda sälar

För andra året i rad är de nyfödda sälungarna oroväckande få. Hade allt varit som vanligt skulle omkring dubbelt så många ha fötts. Sälräkningen på Ursholmen är en del i en större inventering och trenden är tydligt vikande längs hela Västkusten. Saker står inte helt rätt till i våra hav, enligt Karin Hårding.

– Det marina ekosystemet är stressat. Honorna får simma längre ut efter mat, de växer långsammare och när energi inte räcker till utvecklas inte det befruktade embryot, säger hon.

Varför är ekosystemet i obalans?

– Det saknas komponenter, som de stora stimmen av torsk och sill. Men även de riktigt stora storleksklasserna av många fiskar. Ska vi vända trenden måste vi nog minska trålkvoterna och avsätta större marina reservat där fisken kan återhämta sig.