I Askeröfjorden utanför Stenungsund ligger stora träramar nedsänkta på botten. Där växer blåmusslor, men det handlar inte om någon traditionell musselodling för försäljning eller förtäring utan om ett forskningsprojekt som ska hitta den bästa metoden för att återetablera västkustens tynande musselbankar.
– Alla pratar om hur stor skillnad det är. Förr, om man skulle fiska krabbor, gick man och hämtade musslor men i dagsläget är det på många ställen svårt att hitta några musslor över huvud taget, säger Niclas Åberg, västerhavskonsulent vid Sportfiskarna och projektledare vid kommunsamarbetet 8-fjordar.
Biologiskt nedbrytbara nät
På träramarna sitter biologiskt nedbrytbara nät av kokosfiber. De så kallade musselkollektorerna placeras på olika höjd från botten för att skapa olika förutsättningar.
På en del receptorer har man ”sått” musslor med rester från kommersiella musselodlingar. Med tiden multnar nätet och tanken är att musslorna då ska kunna klara sig på egen hand och växa till nya musselbankar.
Bakom projektet står kommunsamarbetet 8-fjordar, Sportfiskarna, IVL Svenska miljöinstitutet och Miljöteknik i väst. Det är ännu oklart vad blåmusslans tillbakagång beror på och om det finns skäl för oro, men med en effektiv metod för återetablering står vi bättre rustade för framtiden.
– Vi vet ganska väl hur vi ska förbättra vattenmiljön i sötvatten men nu har vi kanske en metod som gör att vi kan förbättra i havet, säger Niclas Åberg.