Reine var lagkapten när IFK Göteborg vann allsvenskan 1969. Han kom från arbetarklass, hade familj och var uttalat vänster.

Men Reine levde sitt liv med en hemlighet.

Inte ens hans barn kände till att han var homosexuell.

– Han var en god vän till mig privat vid sidan om, säger Reine Almkvist som var lagkamrat i IFK på den tiden.

– Vi umgicks också med familjerna. Under alla år som jag kände honom förstod jag inte någon gång att han var homosexuell.

Reine Feldt arbetade efter sin fotbollskarriär som sportchef på tidningen Arbetet tillsammans med journalisten Hans Burell som nu skrivit boken. Han fllyttade en tid till Amsterdam där han träffade en man. Han skrev hem till en vän i Sverige.

Jag grät inombords. Inte ens inför dem jag betraktade som mina bästa vänner vågade jag säga som det var. Jag gillar fortfarande fotboll och APK (trots att partiet förmodligen inte vill ta i mig med tång ens, om det blev offentligt att jag är homosexuell). Det går inte att leva på en livslögn.

Jag är ett strålande exempel på hur det sociala trycket kan få en att förtränga saker och ting.

– Det är klart att det för hans del var väldigt fruktansvärt och jobbigt under den perioden, säger Reine Almkvist.

Reine kom tillbaka till Sverige för att läggas in på sjukhus. 41 år gammal avled han 1986 i aids. Dödsorsaken nämdes aldrig på begravningen.

– Jag tror väl inte att det hade hänt så mycket om han hade gått ut och berättat, säger Reine Almkvist. På den tiden var det ju så att vi visste om att det fanns en del homosexuella inom fotbollen utan att vi brydde oss så mycket om det. Det rullade bara på. Han var definitivt inte ensam.