Svartmunnad smörbult kom ursprungligen från Svarta havet och Kaspiska havet, men tros ha spridit sig till andra delar av världen genom ballasttankar i fraktbåtar – bland annat till Göteborgs hamn.
– Den är en av de verkligt framgångsrika invasiva arterna och har spridit sig till många platser i Europa. Den har potential att påverka ekosystemet negativt framöver, och det görs en hel del forskning på den, säger Björn Källström, marinbiolog vid Göteborgs marinbiologiska laboratorium.
Funnits i Göteborgs hamn i flera år
I Göteborgs hamn har fisken funnits i flera år, men den senare tiden har observationer gjorts på fler ställen utmed Västkusten, vilket även DN rapporterat om. Något som egentligen inte är så förvånande, menar Björn Källström – eftersom fisken rimligtvis fortsätter att sprida sig med båt, från hamn till hamn.
Fisken har dock inte påträffats i rent havsvatten tidigare, utan trivs bäst i vatten med lägre salthalter, såsom sött eller bräckt vatten.
Evolutionen gör sitt
Nu finns det emellertid tecken på att fisken kan ha påträffats mitt ute på öppet hav – men för att fastställa det behövs fler undersökningar.
Rör det sig om en svartmunnad smörbult kan det – fascinerande nog – vara så att det är evolutionen som utspelar sig mitt framför forskarnas ögon.
– Man brukar ibland tänka sig att evolution går långsamt och över många generationer, men det finns exempel på att det kan gå ganska fort. I vissa fall kan det gå väldigt fort, säger Björn Källström.
Forskare har redan stött på fisken i vatten som har samma salthalt som havsvatten, något som går tvärtemot vad man tidigare trott var möjligt för fisken. Förklaringen tros vara anpassning.
Steget till öppet hav stort
Fisken har då hittats i synnerligen salta delar av Göta älv, men steget till öppet hav är fortfarande stort. Det berättar Leon Green, som även han är marinbiolog vid Göteborgs universitet:
– I hamnar är det betydligt lägre artrikedom, på grund av att det är en miljö med stor mänsklig påverkan. Det är betydligt lättare för en invasiv art att etablera sig på ett sådant ställe.
Nu har man alltså möjligen stött på fisken på öppet hav, men dna-bekräftelse väntar.
Äta upp invasiv fisk
Risken med den invasiva arten är att den verkar tycka om att äta väldigt mycket blåmusslor, förklarar Leon Green. Något som kan påverka ekosystemet negativt om fisken får för stor spridning. Men det finns inte bara negativa konsekvenser.
– Den positivia egenskapen är att de uppträder i så stora antal att de kan bli viktig föda för fisk som vi är mer intresserade av att bevara, såsom torsk till exempel, säger Leon Green.
Fisken verkar också ha fallit oss människor i smaken – om än inte här i Sverige.
Än.
– I Kaspiska havet är den en uppskattad matfisk. Det skulle till och med kunna vara en strategi för att bekämpa invasiva arter, att se dem som en resurs i stället. Kan man lära folk att äta den kan man bromsa den, säger Björn Källström.