Räddningsaktionen med ”Vita båtarna” koordinerades av Sverige och flyktingorganet UNRRA i samarbete med Röda korset. Målet var att hämta svårt sjuka flyktingar som överlevt koncentrationslägren i Tyskland. Kerstin Ehrenberg var då 23 år gammal och arbetade som samarit till havs på en av båtarna.

– Det var egentligen inte meningen att jag skulle åka med utan det var en slump, jag läste till kemist och hade helt andra planer.

Svåra bedömningar på plats

Det var endast de som bedömdes klara resan över Östersjön som fick följa med på båtarna, men även de var svårt sjuka och undernärda.

– Det var fruktansvärt, alla dessa halvdöda människor, säger Kerstin.

Lades in på sjukhus i Göteborg

Väl framme i Sverige lades flyktingarna in på sjukhus i bland annat Göteborg. Tanken var att de skulle återvända till Tyskland, men få av dem hade något att återvända till.  

– Många blev kvar och skapade sig nya liv här. Jag har även haft kontakt med några i efterhand, en man kontaktade till och med mig och ville att jag skulle vara bröllopsvittne när han gifte sig.

Både fina och svåra minnen 

Räddningsinsatsen pågick under en månad sommaren 1945. De flesta som hämtades var kvinnor och barn vars föräldrar dött i lägren. 

Vad minns du från den här tiden?  

– Det är mest bilder som flimrar förbi om hur svårt det var för dem vi hämtade. Men samtidigt också den fina kontakten vi fick under resan, säger Kerstin.

Skulle en liknande flyktingevakuering vara möjlig i dagens världspolitik? Forskaren förklarar i klippet nedan.