Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Psykologen Anna Norlén svarade på läsarnas frågor

Foto: TT

Två personer dödades på torsdagen vid en knivattack på Kronans skola i Trollhättan. Gärningsmannen sköts av polis och avled senare av skadorna. Hur svarar man på barns frågor och hur tar man hand om deras oro? Psykologen Anna Norlén svarade på läsarnas frågor.

SVT Nyheter: Vi startar nu chatten med Anna Norlén, psykolog vid Ericastiftelsen. Var så god att ställa er frågor.

Elias: Hej! Hur ofta söker barn (i det här fallet eleverna som går i skolan i Trollhättan) psykologisk hjälp efter händelser av denna sort?

Anna Norlén: Hej Elias! Det är inte ovanligt att barn behöver stöd efter katastrofer, men just attacker i skolor har vi ju varit skonade ifrån i Sverige. Däremot kan ju barn ha upplevt naturkatastrofer eller våldshändelser som upplevs på liknande sätt och ger liknande följdverkningar

Petra: Hej! Jag är en ganska nyexaminerad lärare. Imorgon kommer mina elever ha en massa frågor. Jag känner att jag är lite osäker på hur jag ska förklara denna hemska tragedin för dem. Eleverna är 8 år gamla.

Anna Norlén: Hej Petra! Bra och viktig fråga. Börja med att berätta att det hänt något hemskt i en skola och kolla upp vad barnen vet och har hört. Sedan kan ni prata lite om att man blir rädd och ledsen, kanske arg när man hör om sådant. Berätta att det är ovanligt men nu har det ändå hänt, tyvärr. Håll det ganska kort, ca 15-20 min tror jag kan räcka. Viktigast att du visar att du är beredd att lyssna. Man måste inte ha alla svar. Det går bra att säga ”jag vet inte” eller ”det undrar jag med”.  Lycka till!

Fundersam: Om man har ett lättskrämt barn som oroar sig för mycket och tror men inte vet att hen kommer få höra om händelsen i skolan, ska man ändå vänta på frågor eller ska man berätta hemma så att infon kommer i ett tryggt sammanhang?

Anna Norlén: Hej! Jag tycker att du ska berätta kort hemma först, just för att barnet är tryggt med dig hemma och på så sätt också blir lite förberett. Det behöver inte vara ett långt samtal och inte många detaljer heller. Lycka till!

Ar: Om det visar sig att det finns högerextrema idéer bakom detta, hur ska jag som är invandrare förklara detta för mina barn?

Anna Norlén: En väldigt svår fråga, och viktig. Vad du kan säga beror ju barnens ålder, men tyvärr kan man behöva berätta även för ganska små barn att det finns människor som har dessa idéer och tankar. Betona att det trots allt är så att de flesta vill väl och inte har de åsikterna. Det är en balans mellan att vara tydlig och ändå inte oroa för mycket. 

?: Skulle du råda att man berättar om vad som hänt för barnen innan de får höra det från annat håll. Man hör ofta att man ska vänta på frågorna men samtidigt så känns det som att mina barn behöver höra det i en trygg miljö och inte i skolan/av kamrater. Tänker jag fel?

Anna Norlén: Jag tycker att du ska berätta hemma eftersom detta är något som måga barn kommer att ha hört om och säkert tala om imorgon. Då är det bra att ha varit steget före med ett kort samtal/information som du anpassar till barnens ålder och hur ni brukar prata om svåra saker.

Alexandra: Vad ska man göra om mitt barn blir rädd/ orolig att gå till skolan

Anna Norlén: Lyssna noga och ta barnets oro på allvar, den är inte svår att förstå. Kanske kan du göra något extra för att trygga, följa med om du inte brukar det eller vara med i skolan en stund. Berätta tillsammans med barnet för läraren att barnet är orolig, det brukar trygga att de vuxna vet om att man är rädd.

Anna: Jag pratade med min 8-åring och min 5-åring idag och frågade hur mycket de redan visste och fick till svar att de hade förstått att något allvarligt hade hänt. Jag berättade då sakligt för dem men nu efteråt ångrar jag mig nästan. Min 8-åring blev alldeles tyst och ville inte veta mer och min 5-åring blev jätteorolig. Gjorde jag rätt att berätta och vad ska jag göra för att undvika att oron späds på?

Anna Norlén: Hej! Jag tror att det var bra att du tog initiativet, de kommer att höra om det imorgon i förskolan och skolan så det är bra att de är förberedda. Att de reagerar som du beskriver är inte så konstigt, du kan följa upp det imorgon genom att fråga om de tänkt något mer på det ni pratade om och vad de hört av kompisar och andra. Om de hört sådant som är missförstånd eller överdrivet så får du ju chansen att rätta till det. Det kan minska deras oro, precis som att du visar att du vill lyssna på dem.

Tjej i åttonde klass: Behöver man oroa sig för att andra tycker idén om att gå in beväpnad på skola är bra? Att det kanske händer min skola som är en stökig och lite otrygg skola?

Anna Norlén: Hej tjej i åttan! Det är en viktig tanke du lyfter. Visst finns det en viss risk att någon blir inspirerad, även om den är väldigt liten. Jag tycker du ska ta upp frågan i din skola, med lärare och ledning, och fråga hur dom tänker om detta. Hur ser de på säkerheten och tryggheten i er skola? Det är viktigt att de vuxna i skolan får veta att elever tänker på detta och oroar sig. Lycka till!

Lucia: Hej, när media pratar om att personen är psykiskt sjuk och man förmedlar det till barn. Hur påverkar det bilden av psykiskt sjuka för barn. Alla med psykisk sjukdom är inte farliga och jag tänker på de barn som lever med en psykiskt sjuk förälder? Kanske en debatt kring detta!

Anna Norlén: Hej! Det är en bra fråga, lite vid sidan av mitt område men jag svarar lite ändå. Det är viktigt att inte förenkla sambandet mellan psykisk sjukdom/ohälsa och våld. Det räcker inte med att vara psykiskt sjuk eller att må dåligt för att begå våldsamma handlingar. Åsikter, socialt sammanhang och annat spelar in. De flesta som mår dåligt och har psykisk ohälsa söker och får stöd och hjälp, det skyddar.  Det är komplext och därför viktigt att försöka förklara.

Anna: Vår sjuårige son har funderar mycket och sa bl a att om det hände på hans skola skulle han spruta på mannen med brandsläckaren och sen gått fram och tagit av honom svärdet och brutit sönder det. Hur ska man bemöta det? Gå med i den fantasin för att stärka honom eller försöka prata om lite mer realistiska strategier (typ skulle något liknande hända ska du springa därifrån så fort du kan...)

Anna Norlén: Hej Anna! Din son ger uttryck för det som jag tror att många i hans ålder tänker på i en sådan här situation. En önskan och tro på att kunna hjälpa till och rädda. Det kan man lyssna på, det är ju goda tankar och man kan säga att man själv också önskar att någon hade kunnat stoppa gärningsmannen på det sättet. Samtidigt behöver du säga att det hade varit livsfarligt att gå nära i den situationen och att det var därför polisen behövdes.

Dee: Hej nu har jag berättat kort om händelsen här hemma till min 9 åring eftersom det kommer säkert att bli talat om på morgon i skolan/ under rasten. Men jag undrar vad jag skal göra med en känslig 5 åring, jag har inte berättat för henne, är inte lika säker på att det kommer att talas om på dagis och vill inte oroa henne, men om andra barn kommer att prata om det skulle det kanske vara bra att vi har pratat innan?

Anna Norlén: Hej Dee! Jag tycker att du ska säga något väldigt enkelt och kort även till femåringen. Hon kommer kanske att få höra genom sitt äldre syskon? Kanske kan du säga att det har hänt en hemsk sak på en skola, en person kom in (med vapen) och skrämdes och gjorde illa folk. Många pratar om det nu och om du hör något om det så vill jag att du ska veta att det är väldigt ovanligt och om du undrar något så kan du prata med pedagogerna, mig eller andra vuxna.

Anna Norlén: Nu måste vi tyvärr avsluta chatten. Tack för alla frågor.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer