Den som klättrat upp i en av Götaverkens gamla kranar glömmer det inte. Det är brant, blåsigt, och stegen i trapporna är svetsade i ett öppet rutmönster som gör att varje höjdmeter känns.
Vid kranens första avsats vänder Norra Älvstrandens kommunikationschef Malin Janson och klättrar ned igen.
Trots att det inte är så hemskt många år sedan som kranarna målades om, flagnar nu färgen på många håll. Uppe i maskinhuset är det som att kliva in i en teckning av Jan Lööf.
Spakar, knappar, reglage, en död duva, en samling bananklistermärken från olika årtionden. Vid kranförarens stol ligger till och med en mobiltelefon av äldre modell kvar, som om kranen lämnats i all hast.
Vill se nytt varv
Norra Älvstrandens vision är ett levande varv här – åtminstone i 15-20 år till. Sedan tror man att det centrala läget måste ge plats för bostäder och annan verksamhet.
Men stående bland damm och fågelskit, känns den visionen väldigt avlägsen. Likvidatorn Morgan Hallén har helt avfärdat att det någonsin kommer att bedrivas varvsverksamhet här igen.
Just Morgan Hallén var mannen som blev utsedd att sälja Götaverkens tillgångar. Allt från kontorsstolar till kranarna lades ut på auktion, och kranarna blev förstås de som engagerade mest.
Inledningsvis ville likvidatorn ha många miljoner för kranarna. Men redan tidigt stod det klart att marknaden inte var lika intresserad som många göteborgare.
Köptes dyrt
Likvidatorn avfärdade skambuden som kom in, och höll fast vid att kranarna var värda sin vikt i, om inte guld, så i alla fall väderbitet stål.
I en räddningsaktion gick Ingvar Oldsberg och tre västsvenska storföretag samman och köpte loss tre av kranarna för sammanlagt en eller ett par miljoner. Dessa skänktes sedan till Norra Älvstranden och kommunen. Kvar stod då två osålda kranar, varav en var den största av dem alla.
Men marknaden för kranar blev uppenbarligen inte hetare med tiden, och till slut gick likvidatorn till den kund som hittills verkat mest intresserad, men som samtidigt inte betalt en krona för några kranar, Norra Älvstranden.
Exakt vilket pris han begärde är oklart, men Lena Andersson som är VD på Norra Älvstranden berättar att han återkom med flera bud, och att svaret varje gång blev det samma.
– Det togs flera varv, men vi höll oss väldigt kalla och sa nej till allting. Till slut sa de att ”vill ni ha dem, så får ni ta dem”, säger Lena Andersson.
Men eftersom det ändå skulle vara i form av en affär, sattes till slut priset för de två sista kranarna till en krona.
Kostnad: En krona
Så nu står alla de gamla kranarna kvar, i kommunens ägo, till den totala summan av en krona. Det är inte svårt att förstå att Norra Älvstrandens chef för fastighetsutveckling, Ulrika Palmblad Gröön är nöjd där hon står i orange skyddshjälm under den större kranen som står vänd mot Läppstiftet.
Men efter att på nära håll sett smutsen, den flagnande färgen och allt maskineri är förstås frågan: Vad kostar det att underhålla kranarna?
– Vi håller på med en utredning nu för att ta reda på vad underhållet kommer att kosta, säger Ulrika Palmblad Gröön.
Vad kranarna ska användas till, om det inte blir något varv, återstår att se. Kanske flyttas någon till ett framtida varvsmuseum, kanske får de stå kvar, kanske skrotas någon, kanske, kanske används någon på något sätt i de framtida linbaneplanerna.
Precis som med varvsområdet i stort, hänger mycket i luften. Men ett är i alla fall klart. Nu är det göteborgarna som äger kranarna, och det kostade dem en krona.