– Jag förvägras vård på obestämd tid. Det här innebär mycket onödigt lidande, säger Simone, 29 år, som inte vill gå ut med sitt efternamn. 

Hon är en av ungefär 100 personer som drabbas av att Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg har infört ett stopp för intag av nya patienter som ska påbörja hormonbehandling vid könskorrigering.

”Självmedicinerar”

Simone gjorde sin utredning för könsdysfori i ett annat landsting och därifrån remitterades hon till SU i november 2018. När hon fick beskedet att SU inte kunde ta emot henne bad hon att få bli remitterad vidare till något annat landsting, men det fick hon inte hjälp med av SU. Hon skrev då ett brev till patientnämnden och fick som svar från SU att de inte kan remittera vidare eftersom behandlingen är livslång och därför måste följas upp av SU, vilket man inte har möjlighet till.

För Simone var det inget alternativ att vänta. Hon berättar att hon, liksom många andra i hennes situation, istället väljer att “självmedicinera” med hormoner.

– Det finns olika kanaler, genom hemsidor eller andra personer. Hade jag inte börjat självmedicinera är jag inte säker på att jag hade levt, säger Simone.

Hur tänker du kring riskerna med att självmedicinera?

– Om en person mår så dåligt som jag mådde, är riskerna som hänger ihop med självmedicinering försvinnande små i jämförelse med lidandet. De långa väntetiderna gör att man känner sig oerhört maktlös. 

Vill att könsdysfori tas på mer allvar

Nu har Simones utredande team i ett annat landsting sagt att de kan remittera henne vidare igen, men när hon kan få påbörja sin behandling och var, har hon ännu inte fått besked om. 

– Könsdysfori är en sjukdom som inte tas på tillräckligt stort allvar, om man inte får hjälp är risken stor att man begår självmord eller lider av kraftig psykisk ohälsa. En del tänker att mitt sjukdomstillstånd inte är akut eller krisartat men det stämmer inte.