Vagnarna byggdes av ASEA och AB Svenska Järvägsverkstäderna mellan 1965-67 och totalt blev det 70 stycken. Lättaste sättet att känna igen dom var att de hade en nummerserie i fronten från 701-770. En hel del västsvenskar har dessutom hedrats med att få sitt namn på en vagn.

– Det här är verkligen svensk industrihistoria, man byggde saker för att hålla och det har de gjort. Men till sist blev det för mycket rost trots allt.

Slitvargar i vått och torrt

Är det många som hör av sig och vill ha namnskyltar och så vidare?

– Det är ganska mycket intresse, men det får inte bli en loppmarknad har vi sagt. Så det är inte så lätt, säger Arvid Holm.

Av 17 ton spårvagn går tio till smältverket

M28-orna har varit slitvargar i vått och torrt och när Göteborgs Spårvägar behövde en pålitlig vagn att skicka ut i dåligt väder, då blev det en M28 man skickade. Oftast gick de som vagn nummer två med en M29 som körde först.

Det tar ungefär en månad att demontera en vagn. Halva tiden går ut på att sanera bort asbesten som användes flitigt på 60-talet utan en tanke på riskerna när det var dags för demontering.

Göteborgs Spårvägar räknar med att vara klar med nedmonteringen av samtliga M28-or till 2024.