14-årige Nazir sökte tryggheten i Sverige men blev våldtagen på ett kommunalt HVB-hem.
Och det finns fler liknande fall. SVT Nyheter Väst har granskat fem olika rättsfall runt om i Sverige, där 15 ensamkommande pojkar från Afghanistan under drygt ett års tid dömts för gruppvåldtäkter på andra pojkar.
Flera av de dömda pojkarna beskriver övergreppen som en skämtsam lek och en gemensam nämnare är att det är yngre pojkar som utsatts för gruppvåldtäkterna. I samtliga fall beskriver offren att de försökt komma undan, men inte lyckats.
Vad finns det för förklaringar till det här? Det här är ett känsligt ämne men det finns en del svar att finna. Låt oss börja i Skövde.
Mustafa i Skövde
Det är nästan fullsatt inne i föreläsningssalen på kommunhuset. När Mustafa Panshiri testar mikrofonen sprakar det till och han fångar uppmärksamheten hos dem som kommit dit för att lyssna. På förmiddagen har han pratat för ensamkommande barn och unga, nu är det kommunala tjänstemän som bänkat sig.
– Hör ni jag skulle vilja prata med er om ett ämne. Jag tycker inte själv att det här är ett roligt ämne. Men det är ett viktigt ämne att prata om, säger han och blir sen tyst för några sekunder.
Vinden ute är kall och den 8:e januari är det minusgrader. Det har varit middag på HVB-hemmet Dalsjögläntan i Borås. När 14-årige Nazir ätit klart kommer två äldre ensamkommande pojkar, tar honom i armarna och leder in honom på ett rum.
Mustafa Panshiri jobbade tidigare som polis och var en av få inom den svenska poliskåren med afghanska rötter. Nu föreläser han om integration på heltid.
Han anser att det finns en koppling mellan pojkvåldtäkterna och Afghanistan och vill försöka förhindra framtida övergrepp genom att föreläsa om traditioner som finns på vissa håll i Afghanistan.
Mustafa Panshiri tar fram en tuschpenna och skriver på blädderblocket: Bacha bazi.
– Det här är ett fenomen som finns utbrett i Afghanistan. Det finns i två olika former, säger Mustafa Panshiri och blir tyst igen innan han fortsätter:
– Det ena kallas för pojklekar. Då är det unga män och pojkar som är med varandra. Kvinnor har inte en plats i det offentliga rummet, då finns det en längtan efter det motsatta könet och då är man med varandra.
LÄS MER: Han våldtogs på ett HVB-hem
– Det andra kallas ”dansande pojkar”. Då köper rika affärsmän och krigsherrar pojkar som är 10-12 år gamla för att underhålla på bröllop och privata fester i kvinnokläder. Efter festerna våldtas pojkarna.
På Dalsjögläntan tror 14-årige Nazir till en början att de två äldre killarna skämtar, men så hör han hur dörren låses bakom honom.
FN-rapport i ämnet
Det är ett känsligt ämne Mustafa Panshiri pratar om och några av åhörarna skruvar på sig i bänkraderna.
Enligt en FN-rapport så är just Afghanistan ett av de länder där det i organiserad form förekommer att män förgriper sig på unga pojkar, trots förbud i lagen.
I fem olika rättsfall har femton ensamkommande pojkar från Afghanistan under drygt ett år runt om i Sverige dömts för gruppvåldtäkter på andra pojkar.
– Jag skulle inte bli förvånad om det finns ett mörkertal för det här är ingenting man helst vill prata om. Det är långt ifrån alla afghaner som sysslar med det här. De flesta tycker det här är jättehemskt. Man vill inte ha med det att göra. Men man kan nog inte komma ifrån att det förekommer där, säger Mustafa Panshiri.
Inne på det låsta rummet på HVB-hemmet Dalsjögläntan trycks 14-årige Nazir ner på golvet och de två äldre pojkarna förgriper sig på honom. Medan Nazir våldtas upptäcker personalen inte att något är annorlunda på boendet.
Har drivit flera boenden
Matilda Brinck-Larsen har startat och drivit flera boenden för ensamkommande i Västsverige. Hon är noga med att påpeka att det är 15 personer som under drygt ett år dömts, men det är mer än 25.000 ensamkommande pojkar som under tre år kommit från Afghanistan.
– Bara för att du är afghan innebär det inte att du innefattats av den typen av strukturer. Man kan inte säga att alla afghaner har utsatts eller att alla afghaner ens vet om det här, säger hon och berättar att hon ändå känner till vad Mustafa Panshiri pratar om.
Matilda Brinck-Larsen har pratat öppet med ensamkommande barn om de eventuella erfarenheter man har med sig från sitt hemland och det har lett till att några ungdomar vågat berätta att de antingen själva utnyttjats, känner dem som blivit utnyttjade i Afghanistan eller på flykten hit.
Öppenhet hjälper
På varje boende hon varit chef för säger hon att hon jobbat förebyggande med frågan och det har varit lättare att göra det mer riktat när man varit öppen.
– Jag har försökt att ligga steget före och ha någon slags fingertoppskänsla i detta och gå in och bryta om det finns obalans i maktstrukturer och om det finns relationer som verkar tendera att vara osunda. Om vi märker till exempel att något barn eller någon ungdom går och hämtar mat åt en annan ungdom, att då ifrågasätta det och vad det står för, säger hon.
Nazir vågar till slut berätta om våldtäkten. För sitt målsägandebiträde förklarar han hur han inte hade en chans att värja sig. Våldtäktsmännen var både äldre och större rent kroppsligt.
SVT Nyheter Väst ringer runt och pratar med fem olika experter på Afghanistan i Sverige. Det är allt ifrån forskare till biståndsarbetare. Även om det finns lite forskning på området så känner alla till de traditioner som förekommer på vissa håll i Afghanistan och som tillåter att pojkar utnyttjas sexuellt, trots att det är förbjudet i lag.
Både tingsrätten och hovrätten dömer de två äldre pojkarna till sluten ungdomsvård och utvisning för grov våldtäkt. Nazir får flytta till ett annat boende. Men övergreppet på Dalsjögläntan har satt djupa spår.
Vad visste personalen på Dalsjögläntan om dessa traditioner? Vi frågar Agneta Kettil, som är chef på individ- och familjeomsorgsförvaltningen i Borås och därmed ansvarig för HVB-hemmen.
Känner du till uttrycket Bacha bazi?
– Nej, svarar hon
Agneta Kettil medger att ingen i personalen på Dalsjögläntan hade fått någon utbildning om Afghanistan. Mustafa Panshiri säger att han har besökt fler än 100 kommuner som föreläsare. Men han har inte varit i Borås.
– Att man vet om det här, men helst inte vill ta upp det för det är obekvämt. Då blir det en björntjänst. Då blir det ... Jag brukar säga att det är goda intentioner, men vägen till helvetet är kantad av goda intentioner, säger Mustafa Panshiri.
Nazir har inte fått något beslut av Migrationsverket ännu. Han går i skolan, men hur framtiden ser ut vet han inte.
Magnus Gabrielson är Nazirs målsägandebiträde och har funnits vid hans sida i rättegångssalen.
– Han har mått jättedåligt av det här. Det har varit en fruktansvärd kränkning, säger han.
– Man utgår naturligtvis från att ingenting sådant här ska få inträffa på ett HVB-hem. Och ändå händer det.
Magnus Gabrielson är nöjd med de fällande domarna och känner att Nazir fått någon form av upprättelse.
Fotnot: Nazir heter egentligen någonting annat.
LÄS MER: Opinion: ”Vi måste våga prata om övergreppen bland ensamkommande”