– Läget är inte bra, säger Per-Ove Stotzer, verksamhetschef medicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Vi har svårt att klara av dem som redan är under behandling och kan inte ta emot nya förrän vi får resurser.
Ungefär 100 personer drabbas av att Sahlgrenska universitetssjukhuset infört ett stopp för intag av nya patienter som ska påbörja hormonbehandling vid könskorrigering. Det handlar om patienter som utretts för könsdysfori, att ens könsidentitet inte stämmer överens med det kön som registrerats vid födseln.
När utredningen är klar kan patienterna få könsbekräftande hormonbehandling. I Västra Götaland är endokrinmottagningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset den enda som ger sådan vård, och på väntelistan står patienter boende i Västra Götaland och Halland. Men sedan sex månader tillbaka tar mottagningen inte längre emot några nya patienter.
Saknar resurser
Enligt Per-Ove Stotzer har antalet patienter ökat utan att budgeten har gjort det, han berättar också att mottagningen har fått ett förhandsbesked om att få resurser för 2019.
– Men det är bara för i år och eftersom behandlingen är livslång och farlig att avbryta kan vi inte ta emot patienter förrän vi vet om det blir någon fortsättning, säger Per-Ove Stotzer.
Lång kö ersattes av totalstopp
Tidigare har bland andra Göteborg-Posten rapporterat om mottagningens långa köer för transpersoner. De som har köat längst har gjort det sedan 2016.
– Det som hände var att patienter stod i kö men utan att vi hade möjlighet att ta emot dem. Därför fattade vi ett beslut att det här går inte, det känns ohederligt att låta dem stå i kö när det inte finns någon möjlighet att komma fram, säger Per-Ove Stotzer.
Hur rimmar det här med vårdgarantin?
– Vi håller inte vårdgarantin, det kan vi inte göra, eller snarare, regionen håller inte vårdgarantin.
När det gäller mottagningens övriga patientgrupper råder dock inget stopp.
Varför får andra patienter förtur?
– Det innebär inte medicinska risker om de väntar, däremot om man har en svår sköldkörtelrubbning så kan man dö i väntan på det, det är det som det ställs emot, säger Per-Ove Stotzer.
Men i gruppen transpersoner finns en förhöjd självmordsrisk, är det inte något ni räknar in?
– Det är självklart en fråga i vågskålen. Många av de här patienterna mår dåligt och har gjort det en lång tid och att de behöver vänta är inte alls bra. Vi vill inte ha det så här.