Den 2 februari hade göteborgsfilmaren Frans Huhtas personliga dokumentärfilm Tystnadens språk världspremiär på Göteborg Filmfestival.
Den handlar om hans mamma Marja som tog livet av sig när Frans var bara 10 år.
– Det är klart att det var en oerhört traumatisk upplevelse som har satt igång en massa tankar och framför allt en rädsla för vad jag har ärvt efter henne. Det är utgångspunkten i den här filmen som är en slags undersökning av det där mörkret som jag är rädd för, säger Frans Huhta.
Reser till finska Lappland
Minnet av mamma Marja har bleknat bort med åren och när bilden av henne började försvinna helt bestämde Frans Huhta sig för att med kameran som verktyg närma sig det förflutna. Frans ger sig av på en inre och yttre resa som slutar i finska Lappland, där hans mamma föddes.
– När jag var yngre trodde jag att morsans mörker kom från Finland, för om det är något vi matats med i Sverige så är det bilden av att finländare super, slåss och tar livet av sig, säger Frans i filmen.
Med sig har han Marjas gamla resväska med hennes dagböcker, brev och foton, som han hittat undanstoppad på broderns vind.
Språkproblem uppstår
Det är bara ett problem. Frans Huhta, som är född i Sverige och uppväxt i Göteborg, talar ingen finska.
– Jag känner mig som finsk, men jag kan inte prata finska, säger han.
Och de släktingar som han efter mycket letande till slut hittar talar varken svenska eller engelska.
Under resans gång framgår att Marja hade väldigt svårt för att prata med andra om sin ångest, hon dolde den för sin omgivning och sin familj.
– Hade Marja kunnat prata om sina problem med någon så hade hon kanske varit i livet i dag, säger en kusin i filmen.
Start för ett samtal
Frans Huhta hoppas att hans film inte bara är ett led i hans eget terapiarbete utan att den också kan vara till hjälp för andra i liknande situationer.
– För mig har det varit viktigt att göra en film som kan vara en brygga, en start för ett samtal om sånt som är väldigt svårt att prata om, säger Frans Huhta.
– När vi ställs inför stor sorg så står vi väldigt maktlösa och i den känslan behöver vi berättelser som vi kan spegla oss i och som kan bryta en utsatthet, en ensamhet.
Filmen visas på Göteborg Film Festival den 2:e, 3:e och 5:e februari. Den kommer även att visas på SVT i UR-kanalen.