Uppemot 20.000 barn i Sverige är regelbundet hemma från skolan under längre tidsperioder. Statistiken är dock inte helt entydig och mörkertalet förmodligen stort. En av dessa så kallade hemmasittare är femtonårige Victor från Göteborg.

– Det är jobbigt. Jag är bara hemma och spelar data och pratar bara med kompisar på nätet. Men jag känner mig inte välkommen i skolan. Jag får ändå bara sitta ensam i ett rum med min assistent och inte vara med de andra eleverna, säger Victor.

15-årige Victor Fyrevik har autism och en synskada som gör det svårt för honom att koncentrera sig och han har under stora delar av sin skoltid valt att vara hemma. Och han är inte ensam.

Inget nytt problem

Problemet med hemmasittare är inte nytt, och i dagligt tal benämner man ofta dessa som skolkare. I en rapport från 2016 slår Skolinspektionen fast att allt fler elever skolkar.

Rapporten visar att nästan 1.700 elever hösten 2015 rapporterades ha ogiltig frånvaro i en månad eller mer, medan cirka 18.000 elever hade ogiltig ströfrånvaro.

Frånvaro är lika vanlig bland flickor som bland pojkar, och lika vanlig i kommunala som i fristående skolor.

Några av anledningarna till längre frånvaro är enligt Malin Gren Landell, regeringens särskilda utredare, mobbning, psykisk ohälsa, diagnoser och problem hemma. Malin Gren Landell lämnade i januari i år över sin rapport ”Saknad” till utbildningsminister Gustav Fridolin. Rapporten slår fast att samverkan mellan olika aktörer måste till för att komma tillrätta med problemet med hemmasittande unga.

Samarbete behövs

Victors mamma, Cecilia Fyrevik, är initiativtagaren till måndagens seminarium i Angered om hemmasittande unga. Hon har tillsammans med andra föräldrar och volontärer i flera månaders tid arbetat med att hitta föreläsare, planera seminariet och bjuda in företrädare för politik, skola, socialtjänst och sjukvård.

– Vi har sett att det finns ett enormt intresse. Vi är nästan fullbokade och har fått alla föreläsare vi vill ha. Jag tror att det är många som längtat efter ett sånt här initiativ, säger hon.

Hon har själv kämpat i många år för att få rätt stöd och hjälp åt sin son, och hon säger, precis som Malin Gren Landell, att det som saknas är en samverkan mellan olika instanser för att få till en förändring.

– Man lägger över väldigt mycket ansvar på föräldrarna, trots att det är skolan som brister. Som förälder tvingas man in i en situation där man måste tvinga sitt barn till något som hen inte klarar av. Och då rasar det.

Västra Götaland får mest kritik

Samtidigt som seminariet anordnas i Göteborg visar statistik från Skolinspektionen att det är Västra Götaland som län och Göteborg som stad som har flest antal anmälningar som lett till kritik från myndigheten under 2015 och första halvan 2016.

Karin Pleijel, skolkommunalråd i Göteborgs Stad säger att skolnärvaro har varit och är högt prioriterat i Göteborg.

”Varje elev som fastnar i en längre frånvaro är allvarligt för hennes möjligheter, och ett misslyckande för skolan. Det är oacceptabelt när föräldrar upplever att de inte fått rätt stöd i en sådan situation”, skriver hon i ett mejl.

Rädd för framtiden

Victors mamma är inte förvånad över siffrorna i Västra Götaland och Göteborg, men blir ändå uppgiven.

– Varje barn bakom dessa anmälningar är ett offer. Man förstår inte vilka anpassningar som krävs. Man förstår inte att de inte är som alla andra, säger hon.

Victor sitter på sitt rum och spelar dataspel eller surfar på sin padda. Han säger att han gärna skulle vilja gå till skolan, men att han inte känner sig välkommen. Och att han inte får den hjälp och stöd han behöver för att klara av uppgifterna. Samtidigt inser han att detta kan ställa till det för honom i framtiden.

– Alla kommer före mig, jag är långt bakom alla.

Är du orolig för det?

– Lite.

Vad är du orolig för?

– Att det inte ska gå så bra i framtiden när jag ska ha jobb. Att jag inte får några betyg. Jag skulle vilja gå på gymnasiet.