Klockan är snart två när några personer möts upp. De ska cykla från Gårdsten till Rannebergen, nästan fem kilometer.

– Jag kunde inte cykla innan jag gick med i den här gruppen, säger Nadia Abdullah. I Syrien är det nästan bara killar som får cykla, men när jag såg annonseringen om cykling här tyckte jag att det verkade kul. Jag provade och fick upp självförtroendet, säger hon.

Får en cykel

Det är flera aktörer som har engagerat sig för att få igång cykelskolan som har bestått av flera olika delar. Under sju veckor har deltagarna kommit på träffar där de har fått meka med en egen cykel, dyker de upp vid minst fem av sju tillfällen, får de behålla cykeln.

– Jag har inte en egen cykel än, säger Nadia Abdullah, men när jag får det kommer jag att cykla så ofta jag kan, det är väldigt roligt.

– Den första gången var det lite svårt och det kändes lite konstigt med balansen, men det tar ingen tid alls. Efter två gånger kände jag att jag kunde cykla, säger Nacima Hasan. 

Handlar om egenmakt

Moa Hallmyr Lewis från Mötesplats Gårdsten är en av personerna som drivit projektet, och hon tycker att det är viktigt med cykling – av flera anledningar.

– Det handlar mycket om egenmakt, och kunskap om den egna kroppen, men också om att göra ens närområde tillgängligt. Sen är det också en fysisk aktivitet som är ganska skonsam för kroppen. Och man får väldigt snabbt endorfiner, vi har skrattat så mycket med cyklingen, säger Moa Mallmyr Lewis.

Resa till Skåne

I våras skämtades det friskt om bland deltagarna att cykla ner till Danmark, något som väckte en tanke hos Moa Hallmyr Lewis. Nu har de ansökt om bidrag och blivit beviljade pengar för att kunna åka på en längre resa, men till Danmark blir det inte.

– Vi kommer att åka till Simrishamn. Det är några i gruppen som väntar på sitt uppehållstillstånd i Sverige, så vi får hålla oss inom landet, men det kommer att bli fantastiskt roligt.