Västerbottensnytt reste dit en solig junidag – men i byn verkar det vara högsäsong året runt.
Ett bra sätt att skaffa sig överblick på ett nytt ställe är att titta i lokaltidningen. Tväråbäck har sin egen, Tvärnytt, som kommer ut en gång i månaden och som sitter på de flesta kylskåpen i byn. När man läser Tvärnytt märker man snart att Tväråbäck är en aktiv by.
Man kan också skaffa sig en guide. Jag får hjälp av Kristina Ulvcrona att hitta Tväråbäcks smultronställen. Kristina är inflyttad till byn och stortrivs.
– Jag tror det bästa med Tväråbäck är att det är så många positiva människor som bor här som är så lätta att engagera i olika projekt, säger hon.
Och projekt saknas inte. Ett av dem är Byarnas Hus. Huset byggdes av byborna själva år 2000 och utnyttjas flitigt.
– Det används som gymnastiksal och samlingslokal. Vi har teater, caféverksamhet i samband med skidtävlingar exempelvis. Vi har fester, auktioner och loppisar, berättar Kristina. När vi går in hör vi musik. Det är klass 3-4 som övar inför skolavslutningen.
Andra projekt är att man ger ut en egen kalender, man har samåkning in till Umeå och en levande idrottsförening. Just nu håller man dessutom på att sammanställa en kokbok som man ska sälja.
Jakt på orkidéer
Nu vill jag och Kristina ut i det vackra vädret och bestämmer oss för att göra en exkursion för att leta efter orkidéer. I Orrböle en bit bort växer nämligen norna och guckusko som är sällsynta i hela Sverige. Det blir en svettig promenad i uppförsbacke, som tyvärr slutar i besvikelse. Vi är för tidigt ute och det enda vi hittar är några gröna guckuskostjälkar.
Efter skogsutflykten tar vi paus vid Missionshuset där det ska bli sommarcafé.
– Då serveras det hembakt, så alla som vill kan komma hit och fika och alla intäkter går till Tväråbäcks intresseförening, berättar Kristina.
Inte bara tillfälliga turister
I Tväråbäck nöjer man sig inte med tillfälliga turister. För drygt tio år sedan var det så få barn här att skolan var nedläggningshotad. Då bestämde sig byborna för att få folk att flytta hit genom en kampanj.
Det gick så bra att det inte finns några lediga hus nu, så bra att det nu saknas platser inom barnomsorgen. Och det finns andra saker som byborna vill fixa.
– Vägen genom byn, säger Kristina utan att tveka. Det ska vi skicka in en skrivelse till Vägverket om.
Varför det?
– Den är inte riktigt anpassad till den trafik som är. Vi har ju vårt sågverk – och det är ju en jätteviktig industri för bygden – men vägen är inte riktigt anpassad till de timmertransporterna. Underhållet av vägen har inte varit riktigt i nivå med slitaget, säger Kristina.