De stora mängderna flyttfåglar har lämnat Umeälvens delta. Gässen och svanarna har flugit vidare norrut, den morgonen Västerbottensnytt besöker Bergötornet i deltat ser vi tranor, skräntärnor och tofsvipor. Adriaan de Jong har i flera olika studier, under flera år, räknat fåglarna här före och efter att banan blev klar, slutsatsen är att fåglarna anpassat sig till tågtrafiken och finns kvar i deltat.

– Om man ser till de stora massorna av fåglar så syns ingen negativ påverkan, säger Adriaan de Jong.

Adriaan de Jong är anställd av Sveriges Lantbruksuniversitet, inför byggandet av Botniabanan räknade han fåglar på uppdrag av Botniabanan och Banverket. Nu, två år efter att bygget blev klart, räknar han bland annat åt Länsstyrelsen i Västerbotten, som har uppföljningsansvar. Han tror inte heller att godstågstrafiken kommer att förändra läget när den kommer igång.

– Vi ser hur till exempel sädgäss äter och sover alldeles intill tågen. De reagerare inte ens när tågen passerar. Jag tror inte att mer trafik på banan kommer att förändra det, säger Adriaan de Jong.

Några av slutsatserna i studierna är följande:

* Antalet vårrastande sädgäss, och tranor i Umeälvens delta- och slättlandskap har inte minskat sedan Botniabanan byggdes.

* Våtmarkerna som byggdes som kompensation för Botniabanans intrång används flitigt av många fågelarter, däribland sädgäss.

* Många sädgäss, sångsvanar och tranor väljer att söka föda på jordbruksfält alldeles intill Botniabanan.

* Sädgäss som sover på Västerfjärden mindre än 400 m från Botniabanan reagerar inte synbart på passerande nattåg.

* Mängden häckande jordbruksarter längs hela Botniabanan i allmänhet minskade inte medan banan byggdes. Sånglärkan gick tillfälligt tillbaka medan gulärlan och mindre strandpiparen ökade. För resten av de 13 studerade arterna kunde ingen effekt av banbygget påvisas.

Vissa ornitologer i Umeåtrakten tycker att det är för tidigt att dra klara slutsatser av studierna, men Adriaan de Jong tillbakavisar det och menar att även fågelräkningar på andra håll i anslutning till järnvägar pekar på samma sak. Fåglarna är flexibla.

Debatten bland ornitologer var infekterad inför byggandet av Botniabanan, överklaganden avlöste varann. Kanske bidrog det hårda lobbyarbetet till bättre kompensationsåtgärder för fåglarna, men kanske också överdrivna farhågor.

– Det finns en risk med att ropa att vargen kommer och måla upp skräckscenarier, då kanske ingen lyssnar när man verkligen vill värna naturen och det behövs, säger Adriaan de Jong.