– Det är inte roligt utan snarare nästan bara pinsamt och patetiskt. Ja, man får väl använda vilka uttryck man vill men jag går inte och ser Risliamatörerna för att se så dåligt material, säger Jan Rannerud.

Vad han reagerar på är Annti Frank, som är en återkommande figur hos Risliamatörerna som spelat revy ända sedan 1980-talet. Enligt kritikerna framställer revyn samer som fulla, kriminella, ljugande gnällspikar.

”Ett sätt att jobba med humor”

Jan Rannerud tycker att nidbilden förstärks av att man är oförskämd mot högtidsplagget kolten och tror att om det istället stått en jude i kippa på scenen så hade det blivit en rejäl mediastorm.

Men Risliamatörerna tycker att det är uppenbart hur de ser på fördomar.

– Jag tycker att vi förstärker dem så mycket och gör sketchen så bisarr att folk borde förstå att det här är ingenting vi tycker utan ett sätt att jobba med humor och då måste man tvista till det, menar Håkan Brännström och hans revykollega Arianne Buhr Airaksinen fyller i:

– Jag är faktiskt förvånad över kritiken eftersom vi ju gestaltar så oerhört många olika grupper. Vi har gjort både romer och tiggare, och inte minst senildementa som är en väldigt utsatt grupp. De allra flesta vet att vi inte menar något ont med rollerna vi gör utan det här handlar verkligen om att ha glimten i ögat och skämta.

Tunn linje

– Ja alltså nog tål vi alltid skämt men det är en ganska tunn linje när det övergår från skämt till något plumpt, och jag tycker att man har överskridit den linjen nu, menar Jan Rannerud som hoppas på en dialog med revygänget.

Och Risliamatörerna tycker det känns tråkigt att få kritik, och pratar nu om hur den ska hanteras.

– Nog tror jag att vi kommer att behålla Annti Frank som figur men det är mycket möjligt att vi får fundera lite över hur för vi har ju aldrig någon avsikt att trampa någon på tårna eller förolämpa någon, menar Håkan Brännström.