Som tränare på elitnivå så behöver man acceptera att det är de sportsliga resultaten som styr ifall man får behålla sitt jobb. Därför accepterar vi klubbens beslut att ge oss sparken. Vi anser dock att den behandling vi fått från klubbens styrelse och särskilt dess ordförande Anderz Andersson inte är någonting som vi bara tyst kan acceptera.
Det är inte utan noga överväganden som vi skrivit detta brev. Detta eftersom det smärtar oss att kritisera personer som är verksamma i den klubb som ligger oss närmast hjärtat.
Efter UIKs stora krasch 2009 så följde några prövande år där klubben sportsligt arbetade långsiktigt med utveckling av egna lokala spelare. Under denna tid debuterade 8 spelare i svenska A-landslag och U-23 landslag. På grund av detta arbete kunde man inför säsongen 2014 ställa en startelva med enbart A-landslagsaktuella spelare på plan.
När säsongen 2014 inte infriade de höga förväntningarna så ledde det till en ny ekonomisk kris varpå klubben de två senaste säsongerna gjort stora ekonomiska nedskärningar gällande representationslaget. Rent konkret har klubben sedan 2014 tappat/gjort sig av med fem A-landslags meriterande spelare, utan att ersätta med samma kvalitet.
Klubben har i dag en utländsk import, Rita Chikwelu, vilket är minst av alla klubbar i Damallsvenskan. Dessutom har man den yngsta spelartruppen av alla Damallsvenska klubbar. Vi tränare har haft full förståelse för att klubben dragit ned på omkostnaderna och valt att satsa på klubbens egna talanger.
Vi har känt oss trygga i denna situation eftersom styrelsen kommunicerat till oss att man varit fullt medveten om den sportsliga situation klubben nu befinner sig i. På grund av dessa löften har vi tränare utgått från att styrelsen inte haft några andra ”krav” annat än att de vill att vi håller oss kvar i den högsta serien och samtidigt fokuserar på att utveckla våra unga talanger för att i framtiden kunna utmana om topplaceringar igen.
Ett tillägg till detta är att styrelsen inför denna säsong tog beslutet att satsa stora delar av spelarbudgeten på fyra etablerade spelare. Ordförande Anderz Andersson har klart och tydligt deklarerat för oss tränare att detta varit en medveten chansning med förhoppningen att om dessa spelare är friska och i form så skulle de kunna lyfta en ung och oerfaren spelartrupp. När tre av av dessa spelare varit skadade eller halvskadade under våren så har Anderz Andersson medgett för oss tränare att styrelsens chansning inte gått hem……
Att klubbens ordförande mot bakgrund av detta efter några förluster väljer att kalla in huvudtränaren Maria Bergkvist till ett samtal och hota henne med sparken om hon inte börjar vinna matcher med motiveringen att det är så det går till i Elitfotbollen känns för oss inte ok. Att som ordförande dessutom göra detta utan stöd från sportchefen som är anställd för att sköta det sportsliga i föreningen känns än mer märkligt.
Efter detta samtal blev det tydligt för oss tränare att ordföranden och styrelsen inte alls tänker ta något som helst ansvar för klubbens sportsliga läge. Tvärtom vad man kommunicerat till oss innan säsongen.
Efter detta samtal valde vi att ställa ett ultimatum till styrelsen. Antingen så slutar vi självmant på en gång (mitt under vårsäsongen) eller så låter de oss fortsätta hösten ut. Detta ultimatum ställde vi på grund av att vi ser stora chanser att göra en bra höst eftersom de yngre talangerna hela tiden blir bättre plus att Hanna Folkesson, Jenny Hjohlman, Lina Hurtig, Hanna Glaas, Johanna Nyman kommer vara friska till hösten. Fem spelare som garanterat kommer lyfta dagens UIK några nivåer.
Vi fick besked efter detta att de ville ha kvar oss. Kort efter detta säger man upp sportchefen och några veckor senare får vi tränare läsa i tidningen att vi fått sparken. När ordförande uttalar sig i tidningen om att bli en mer professionell klubb klingar det lite falskt för oss…”
Maria Bergkvist, Johan Norberg och Joakim Blomqvist
