Kritiken kommer från polisen i Sundsvall.

Efter att transporterna av missbrukare och psykiskt sjuka har minskat under några år har kurvan plötsligt vänt uppåt. Kommun och landsting begär i allt större utsträckning polisens handräckning för att transportera barn.

– Det är inte polisens uppgift och det är framför allt inte för barnens bästa det här sker, säger Robert S Öhman, vakthavande polisbefäl vid Sundsvallspolisen.

”Olyckligt och absolut olämpligt”

Ett uppmärksammat fall handlar om en 14-årig flicka från Lund som nyligen transporterades 140 mil till ett ungdomshem i Boden. Flickan skulle omhändertas med stöd av LVU, men transporten blev en angelägenhet för polisen.

– Det här är ett nytt fenomen. Polisen tvingas genomföra stafetter där polisbilar från olika distrikt möter upp och fortsätter transporten. På det här sättet kan det bli upp till överlämningar mellan tio olika polispatruller. Socialtjänsten skickar inte ens med egen personal utan låter polisen sköta överlämningarna sinsemellan. Det är olyckligt och absolut olämpligt, säger Robert S Öhman.

Trycket ökar

Generellt har trycket på handräckningshjälp ökat på polisen. I Västernorrland har situationen förbättrats sedan 2011 då man som mest hade 566 handräckningsärenden. Förra året hade antalet minskat till 461 för att i år återigen ha vänt kraftigt uppåt till 556 ärenden fram till december.

Alla typer av handräckningar ökar; missbrukare, psykiskt sjuka och omhändertagna barn som ska transporteras mellan institutioner inom länet, men mest påtagligt är transporterna av barn som omhändertagits. Där summerar polisen en fördubbling.

”Vi driver ingen taxirörelse”

Handräckning av polis ska normalt ske när det finns risk för våld eller flykt, men den regeln har i praktiken upphört att gälla. Flyktingsituationen spelar in och i takt med att allt fler ensamkommande barn ska placeras i HVB-hem har transporterna blivit allt längre samtidigt allt fler kommuner använder polisen som transporttjänst.

HVB-platserna runt storstäderna har helt enkelt tagit slut.

– Men vi driver ingen taxirörelse, säger Robert S Öhman.

”Det här kan inte fortgå”

Han menar att den praxis som utvecklats under det senaste året strider mot barnkonventionen. Han menar att uniformerad polis i polisbil är direkt olämpligt för att transportera barn och att missförhållandet förvärras genom stafetterna genom landet. Det finns inte tid att knyta an och bygga en relation. För ensamkommande barn från krigszoner kan uniformerna också väcka negativa känslor.

– Socialtjänsten får använda vilka resurser de vill. Det här kan inte fortgå.