Annsofi Klingsbys son är 13 år och går inte längre i skolan.

– Han har inte varit på några lektioner den här terminen, säger hon.

Sonen har diagnosen adhd, drag av autism, och en språkstörning. Han går i en vanlig klass på Nivrenaskolan utanför Sundsvall, men det har inte fungerat.

– Blir ett barn aggressivt i ett klassrum, så blir det en osäker arbetsmiljö i hela klassrummet. Jag har fått väldigt många samtal om vad min son gjort, säger Annsofi Klingsby.

Svårt att sköta jobbet

Telefonsamtalen har avlöst varandra. För en förälder kan det bli svårt att samtidigt sköta jobbet.

– Jag fick åka och hämta honom för att lärarna inte klarade av att hantera honom. När det ringde från skolan varje dag, fick man ju ont i magen.

Problemen har pågått i flera år. Socialtjänsten är inkopplad och det är många möten. Hemma har det varit en ständig kamp.

– Jag fick i princip bråka varje morgon. Det var jättejobbigt känslomässigt – att kräva att ens son ska gå till skolan, när han inte trivs där.

Utbrändheten ökar

Monika Lindberg har också en son med en diagnos som inte vill gå till skolan. Hon är engagerad i intresseorganisationen Attention och driver ett projekt där ungdomar med bland annat adhd och autism kan träffas för att umgås på fritidsgården i Ljustadalen. Där har hon kontakt med uppemot 50 anhöriga.

– Det vi ser är att utbrändheten ökar bland de här föräldrarna. Arbetslösheten ökar. Vi ser att föräldrarna många gånger mår mycket, mycket sämre än vad barnen gör, säger Monika Lindberg.