Skotten i Ådalen 1931 är välkända, men var inte det första upproret där. År 1907 rodde mer än 300 Ådalenbor över till Sandön vid Ångermanälven. Där hade sågverksägaren Seth Kempe byggt ett jätteplank kring de baracker där han inhyste sina strejkbrytare.
– Det blir då kravaller av värsta sort, som slutar med att tre arbetare döms till åtta års straffarbete. Det blir en tradition i Ådalen att göra uppror, säger Maj Wechselmann.
Lär dig mer om Sandökravallerna i faktarutan nedan.
Fokus på Kata Dalström
Filmen handlar också om Kata Dalström som var socialistisk agitator och den första kvinnan i ledningen för ett politiskt parti i Sverige. Det lades stor skuld på henne för Sandökravallerna.
– Hon kom till de emanciperade kvinnorna i föreningen och det blev embryot till LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, berättar Maj Wechselmann.
Vad var Sandökravallerna?
Striden om strejk- och fackföreningsrätten i Sverige hade sin vagga i Ådalen. Dödsskotten i Lunde 1931 blev kulmen, men en historiskt sett nästan lika viktig händelse ägde rum på Sandö, ett stenkast därifrån, år 1907.
Upprinnelsen till de så kallade Sandökravallerna var att grosshandlare Kempe kallade in strejkbrytare till sågverken i Dal och Sandö.
Sent på kvällen den 9 maj 1907 stormade strejkande arbetare sågverksområdet på Sandö och drev strejkbrytarna på flykten. I tumultet skadades länsman Borin, han träffades av en träklamp i ögat.
Händelsen fick den borgerliga Stockholmspressen att mynta uttrycket Röda Ådalen – ett vilda västern av vildsinta socialister.
Efter kravallerna inkallades militär för att återskapa lugnet, det var som bekant inte sista gången militär sattes in mot arbetare i Ådalen. 24 år senare återupprepas händelserna i Lunde och då dödas fem personer av militärens kulor.
De tre huvudpersonerna bakom stormningen i Sandö flydde i panik, i tron att de skjutit en polis. De greps i Oslo, på väg till Amerika. Domen: sju års straffarbete vardera, för ”delaktighet i uppror”.