Svenska kyrkan vill nu göra upp med en mörk del av sin historia. Antologin om nomadskolorna och den vetenskapliga vitboken som ges ut i mars/april, är en del i  försoningsprocessen med samerna.

Övergreppen mot samerna och deras liv och kultur har pågått i århundraden, och kyrkan har varit, i högsta grad medverkande.

Inte minst genom sitt inflytande i skolan.

Samerna får berätta

– Det som är annorlunda den här gången, är att nu får den samiska befolkningen själva berätta historien. Inte vi som förövare, säger Eva Nordung Byström.

I den antologi som svenska kyrkan gav ut för en tid sedan, berättar äldre samer om sin tid i nomadskolan. Det är mörka historier om tvång, hårt arbete, sorg och saknad. Att skilja barn och föräldrar, att inte få tala sitt språk, att betraktas som en lägre stående varelse.

De statliga nomadskolorna drevs och övervakades av kyrkan.

16 mil hemifrån

Sonja Larsson i Köpmanholmen kan berätta om sin fars skolgång i början på 1900-talet. Han bodde med sin familj i Nyland, Kramfors kommun, men eftersom han var same skulle han gå nomadskola och den fanns i Gafsele, 16 mil från hans hem.

Barnen var i åtta till tio års åldern då de skickades iväg på den långa vandringen, till terminsstarten i november.

– De inackorderades hos nån bonde som skulle hålla dom med mat och kläder under skolterminen, men det var inte alltid det fungerade. Det var många barn som rymde, berättar Sonja Larsson.

Fördomar

Hennes fars historia liknar de som man kan läsa i antologin. Minnena från skoltiden är övervägande dystra.

– Ja, det är förfärliga historier. Jag har upptäckt att den kultur som jag vuxit upp i har skapat fördomar som gjorde att jag gång på gång insåg att mina kunskaper kom på skam, säger Eva Nordung Byström.

Förutom nomadskoleboken, kommer också en vitbok att ges ut. Det är en samling vetenskapliga artiklar, en kunskapskälla men som också går till botten med det förtryck man utsatt samerna för.

”Luktar illa”

– Nu får vi lägga upp saker på bordet som luktar riktigt illa och ta tag i det, säger Eva Nordung Byström.

Hennes förhoppning är att staten tar nästa steg i försoningsprocessen med en sanningskommission. Sonja Larsson välkomnar kyrkans initiativ, men är inte helt övertygad att man ska nå ända fram.

–  Jag hoppas att kyrkan klarar av det där...att be oss om förlåtelse, säger hon.