De interna striderna blev för mycket för Lassen

Publicerad

När Sollefteås mångåriga kommunalråd Elisabet Lassen (S) nu aviserar sin avgång är det efter en infekterad strid kring Sollefteå sjukhus och stor oenighet inom det egna partiet.

Rättelse: i artikeln uppgavs  tidigare att S fick nära 54 % i kommunalvalet 2014. Den uppgiften var felaktig. Partiet fick 45,2 % i det kommunala valet. Däremot fick S nära 54% i Sollefteå i rikdagsvalet 2014

I september 2015 konstaterade en djupt besviken Elisabet Lassen att hon blivit överkörd av sina partikamrater i frågan om sjukhusen i länet. Förslagen som presenterats i den så kallade insatsplanen i början av hösten såg hon som ett dråpslag mot Sollefteå.

”Jag känner en djup besvikelse, det har inte varit någon diskussion, ingen dialog”, sa Lassen som konstaterade att sjukvårdsfrågan orsakat en djup spricka i partiet.

Allt större spricka

Sedan dess har konflikten bara djupnat och sprickan blivit allt större inom partiet. I vintras kallade Roger Johansson, vice ordförande i distriktsstyrelsen Elisabet Lassen ”det största hotet mot den framtida vården i Sollefteå” efter att hon återigen kritiserat sina partikamraters agerande i sjukhusfrågan.

Det har inträffat en ”intellektuell härdsmälta” i kommunen när det gäller Sollefteå sjukhus, dundrade Johansson och drog igen partidörren med en smäll. Den uppslitande striden inom partiet skedde dessutom inför öppen ridå, något närmast sensationellt för det socialdemokratiska partiet.

Innan dess hade Eva Sonidsson (S), distriktsordföranden, skickat ut en glasklar varning till de S-förträdare i kommunen som vägrat följa partilinjen i sjukvårdsfrågan:

”Tänk om, annars kan det få konsekvenser för nomineringarna inför valet”, varnade Sonidsson.

Lassen, som fortsatt att envist gå emot partiet i sjukhusstriden, gick i taket och kallade utspelet ”en systematisk utrensning av motståndare”,

hon ville inte ens längre tala om ”partikamrater”. ”Partibekanta”, fick räcka, tyckte hon.

”Det blir en jobbig valrörelse”

Elisabet Lassen fortsatte att öppet visa sitt missnöjde med de partibekanta som det senaste året drivit igenom en rad tunga förändringar för sjukvården i Ådalen. Akutkirurgin och akut ortopedisk kirurgi plockades bort och så, förstås, det som orsakat de största protesterna, beslutet att stänga BB.

Att landstinget samtidigt koncentrerade mycket av vårdens planerade ortopediska ingrepp till Sollefteå, hördes knappt i en snabbfotad debatt i sociala medier där tonläget höjdes för varje klubbning som gick dem emot i landstingsfullmäktige.

Sjukhusfrågan, säger Elisabet Lassen nu, är en av de anledningar som gör att hon hoppar av, bara ett år innan valet.

”Jag vet inte riktigt hur vi ska kunna gå till val som socialdemokrater i Ådalen 2018. Det blir en jobbig valrörelse”, säger Lassen.

Uttalandet lär ge partiet ge en rejäl huvudvärk. Ådalen har i evinnerliga tider varit ett starkt fäste för Socialdemokraterna och har kallats partiets ”Röda hjärta”.

Vem törs gå emot Sollefteåopinionen?

Inför nästa val är läget ett helt annat. Vem ska ta över?  Vem ska se till att nästa års val inte blir ett generande bakslag för det parti som styrt sedan generationer? Knappast någon av de Sollefteå-sossar som valt att tydligt gå emot partiet i sjukhusfrågan, profiler som John Åberg, ordförande för arbetarekommunen, eller avhoppade landstingpolitikern Åsa Sjödén, idag vice ordförande i kommunstyrelsen i Sollefteå.

Inte heller Linnea Stenklyft, som under uppmärksammade former valde att kliva av uppdraget som vice landstingsråd. Idag sitter hon i kommunfullmäktige i Sollefteå.

Knappast heller Michael Sjölund, ordförande för kommunfullmäktige, också han ute i kylan efter att ha röstat efter eget huvud i sjukhusfrågan.

Den stora frågan är kanske om det överhuvudtaget går att hitta en kommunalrådskandidat i Sollefteå som är villig att rätta sig i S-ledet när det gäller vårdens framtid? Kampen för sjukhuset i Sollefteå handlar om mer än bara tillgången på vård, det har blivit en symbolfråga för en region, Ådalen, som kanske drabbats hårdast i landet av utflyttning de senaste 50 åren.

Sedan 1970 har befolkningen i kommunen minskat med nära 30%, och bara under den tid som Lassen styrt har kommunen gått från 24 000 invånare till dagens 19 800. 

Regementena – igen!

Med Lassen försvinner en av de mest slitstarka poltikerna i länet, bara Ånges Sten-Ove Danielsson har suttit längre som kommunalråd. Elisabet Lassen blev heltidspoltitiker efter valet 1998, och 2002 blev hon kommunstyrelsens ordförande.

Som heltidspoltiker fick hon ganska omgående ge sig in försöken att försöka rädda regementena kvar i Sollefteå.

En kamp som var förgäves, regementet I 21 bommade igen 2000 och fem år senare var det dags för T 3. Sollefteå, en gång kallat ”ett skidspår mellan två regementen”, var helt plötsligt inte längre en militärstad.

Nu har hon alltså bestämt sig för att hoppa av. Men innan hon lämnar den kommunala politiken får hon vara med vara med om att sluta cirkeln när det gäller Sollefteås regementen. I dagarna ska hon träffa försvarsminister Peter Hultqvist  för att åter lobba i regementsfrågan, fast den här gången med andra förtecken.

Försvaret håller ju på att rustas upp igen efter år av neddragningar, och värnplikten har återinförts.

Lassen tänker påminna försvarsministern om att det finns både regementsbyggnader och övningsområden att tillgå i Sollefteå.
Hennes kommunpolitiska gärning kan alltså komma att både börja och sluta med regementsfrågan.

Arbetet med att hitta någon som är villig att ta över hennes post har redan inletts, och det blir alltså John Åberg, ordförande för arbetarekommunen i Sollefteå som ska ansvara för att vaska fram lämpliga kandidater.

Samme Åberg som socialdemokraternas distriksstyrelse ilsket uppmanade att avgå när han gick emot partilinjen i sjukhusfrågan.

Politi(S)k huvudvärk, var ordet.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer