Tipset handlar kort och gott om att ge bort garn och stickor med ett löfte till den som får julklappen.

– Om man absolut vill ge årets julklapp så tycker jag att man ska ge material och ett löfte om vägledning. Istället för att du tar och stickar något som ska bli klart. Då slipper man stressa ihjäl sig.

Ett par år för sent

Att det stickade plagget blev årets julklapp tycker Ulf så klart är kul. Men enligt honom hade stickningen legat bättre i tiden om den blev årets julklapp några år tidigare.

– Det är synd att det inte blev årets julklapp före eller under pandemin när folk verkade ha så fruktansvärt jättetråkigt. Jag hade inte tråkigt, jag stickade. Krogkvällarna som uteblev på grund av isolering blev stickkvällar istället.

Fantasin enda begränsningen

Ulf brukar som han själv uttrycker det ”törsticka” när han inte har något mål med stickningen, bara för att sysselsätta sig. Då blir det ofta långa bandage som går att använda till vad som helst. Men det har med åren också blivit en fullstor regnbågsflagga som nu återvunnits och blivit barnkläder, handdukar, gardiner och byxor. Till en utställning stickade han damunderkläder, men inte nödvändigtvis för att de skulle användas.

– Jag kallade det för ett raffset för paranta hemslöjdsdamer. Underkläder som jag stickat i grått ullgarn. Många undrade ”varför i all sin dar, det sticks ju”. Ja det gör det men jag tyckte idén var lite rolig och det är intressant när man går från att kalla det handarbete och nästan vågar kalla det för ett konstvärde. När det man gör tappar funktion och man börjar ifrågasätta vad det är man håller på med.