Kommunala affärer utan motstycke i Örnsköldsvik – nu notan ska betalas. Frågan är bara hur, och till vilket pris. Fr vä Camilla Svensson (M), Emil Källström (C) och Glenn Nordlund, (S)

Öviks svarta hål

Uppdaterad
Publicerad

Övik Energi AB är ett kommunalt bolag i djup kris. Om några veckor samlas politikerna i fullmäktige för besluta om krisplanen för rädda bolaget från konkurs.
Festen är över, nu ska notan betalas. Frågan är bara hur – och till vilket pris.

Ett stenkast från Örnsköldsviks centrum radar de upp sig – industrierna Akzo, Sekab och Domsjö Fabriker AB – och så kommunägda kraftvärmeverket Hörneborgsverket

Det ena går in i det andra, precis som alla turer kring Öviks Energi AB. Kravet man skickat till kommunen ligger på 900 miljoner kronor – för att rädda verksamheten.

Nu gäller det att släcka branden. Hur företaget ska överleva i långa loppet blir en annan, och senare, fråga.

Det handlar om kommunala affärer som saknar motstycke i Sverige.

Kraftigt fördyrat – allt med lånade pengar

Såhär i efterhand kan idén att bygga biobränslekraftverk med lånade pengar tyckas mindre lyckad, inte minst som bygget blev bra mycket dyrare än beräknat

Kalkylen från början låg på 850 miljoner, men när Hörneborgsverket stod klart 2009 hade slutsumman landat på 1, 14 miljarder.

Med huvudsakligen lånade pengar, alltså. Nu håller räntorna på att helt sänka det som tidigare var en kommunal hörnsten i Örnsköldsvik.

Kommunala energibolag brukar betyda vinster, inkomster till den kommunala verksamheten.  Fråga kommunledningen i Östersund. Eller de styrande i Skelleftå när de går igenom boksluten för Skellefteåkraft AB.

I Övik är läget radikalt annorlunda – från hörnsten till kvarnsten, för att citera en ledare i Örnsköldsviks Allehanda.

Det sammanlagda skuldbördan har vuxit till dryga 3 miljarder kronor.

Omräknat per kommuninvånare, ung som gammal, blir det en skuldnota på en bit över 50 000 kronor. Per huvud. .

– Vi kanske var naiva, sa Elvy Söderström (S) i en intervju med lokaltidningen ÖA i vintras när sanningen om bolagets kris stod klar.

Hon är kommunens obestridliga frontfigur sedan mitten 90-talet och har satt sin prägel på en rad projekt och satsningar i kommunen under åren.
Till det kommer hennes tunga roll inom det socialdemokratiska partiet på riksplanet – Söderström har under en rad år suttit i SAP:s mäktiga verkställande utskott.

Nu är det hon som pekas ut som huvudansvarig för den mardröm kommunen hamnat i.

”Kommer bli kostsamt för Öviksborna”

– Det var en bred politisk majoritet som sa ja till satsningen på Hörneborgsverket, påpekar Glenn Nordlund (S), som sitter både i kommunstyrelsen och Rodret AB, moderbolaget för de kommunala bolagen i kommunen.

– Men, konstaterar han också, vi socialdemokrater har majoritet i kommunen, så vi har ju det yttersta ansvaret.

– Oavsett vilken väg man väljer kommer det här bli kostsamt för Öviksborna, säger Emil Källström, riksdagsman för centerpartiet och ledamot i fullmäktige.

Nu handlar det bara om att hitta det alternativ som blir minst kostsamt, säger han till Mittnytt.

– Är det så  att hur man än vänder sig just nu i Örnsköldsvik så har man ändan bak?

– Ja, det är väl en klockren analys, säger Emil Källström.

Men hur illa ute ÄR egentligen Övik Energi just nu?

– Väldigt illa ute! Men, det är inte bara det bolaget, krisen gäller hela kommunkoncernen som har hamnat i en väldigt allvarlig situation, menar Källström.

Pengabehovet egentligen ännu större?

Låt oss titta på siffrorna igen; 3 050 000 000:- i skulder, 900 miljoner kronor i akut kapitalbehov.

Den ofrånkomliga frågan är ju; hur många dagisplatser får man för 900 miljoner?
Hur många äldreboenden kan finansieras?

Här är ett direkt och konkret exempel: 900 miljoner betalar all skolverksamhet i kommunen under ett år.

Svart hål, någon?


Om det nu stannar där – källor uppger för Mittnytt att det akuta kapitalbehovet för Öviks Energi AB i själva verket är ÄNNU högre – förändringar i elpris och kostnader för elcertifikat gör att de ursprungliga kalkylerna i själva verket måste skrivas upp.

Så, frågan för dagen är – vem eller vilka i kommunhuset i Örnsköldsvik har idag egentligen den fulla, och klara, bilden av var det här kommer att sluta?


På vägen fram till kommunfullmäktige i juni ligger en rad olika instanser där den här framtidsavgörande frågan kommer att vara en brännhet politisk potatis.

Inte bara  i Rodret AB, kommunmoderbolaget,  utan även i kommunstyrelsens ekonomiska beredning och i kommunstyrelsen i början av juni.

Alla övriga kommunala bolag är dessutom på väg in med sina sina kvartalsrapporter och till råga på allt ska en kommunal budget tas av fullmäktige innan sommarlovet startar.

Det är många frågor som kommer att skava rejält för de 61 fullmäktigeledamöterna när de bänkar sig för beslut i mitten av juni.

 ”Visioner utan verklighetsförankring”

Men hur har Örnsköldsvik egentligen hamnat i den här ekonomiska mardrömmen?

– Det är många små beslut under lång tid som skapat situationen, menar Emil Källström ( C)

– För dålig ägarstyrning, för dålig ledning och för dålig uppföljning, menar han.

– Det som krävs nu är rejält med pengar och kunnande, och bägge är bristvaror i kommunen just nu, säger Emil Källström.


– Det har varit väldigt dålig respekt för pengars värde, säger Camilla Svensson, gruppledare för moderaterna till Mittnytt.

– Man har haft visioner som inte haft förankring i verkligheten, menar hon, och inte heller förstått vidden av riskerna när man investerat så mycket.

-Vad säger väljarna när du träffar dom?

– Jag märker att det är många som vill prata om Öviks Energi Camilla Svensson (M)

– Många tycker att allt är en ren skandal och det finns en tydlig oro över vad som ska hända. Folk vill veta om det här kommer innebära neddragningar inom äldrevården eller skolan, eller om det kommer betyda skattehöjningar.

Det låter ju som relevanta frågor – vad brukar du svara?

– Ja, tyvärr kan jag bara säga till dom vad jag tycker, att hela affären är så dåligt skött. Men, det här kommer att kosta för medborgarna, så är det, säger Camilla Svensson (M).

Kravet från energiibolaget finns där – har ni pengarna?

– Det ligger till så här, säger socialdemokraten Glenn Nordlund, att det akuta behovet var 174 miljoner, en summa vi redan ställt upp med.

– Nu är vi inne i steg 2 och ska nu ta ställning till hur mycket pengar som i slutändan måste skjutas till. Det har beskrivits som ett behov på 900 miljoner, men det är inte säkert. Det handlar nu om vilken plan det här bolaget kan visa upp för framtiden.

– Det kan bli lägre, hoppas han.

Det hänger alltså på att det kommunala bolaget Öviks Energi AB kan övertyga med sin handlingsplan, att bolaget kan visa att man har en bärkraftig idé om hur man ska komma på rätt köl igen och – i bästa fall inom överskådlig framtid – kan visa att man kan generera vinst till ägarna, kommunmedborgarna.

Om, alltså.

Vilket innebär att en kanske lika rimlig slutsats av Glenn Nordlunds resonemang är att det lika gärna kan bli mer, att de äskade 900 miljonerna inte ens räcker.

I det här läget finns inget som heter garantier.

Frågan är väl också hur mycket problemen förvärrats av att kommunen tidigare valt att  plocka ut pengar från bolaget – under 2000-talet har kommunen fått ungefär 250 miljoner  i utdelning från Öviks Energi AB.

SEKAB – sorgebarnet.

Men skälet till att ett välmående energibolag förvandlats till en ekonomisk härdsmälta handlar inte BARA om ett fördyrat bygge med lånade pengar,  det är inte bara räntorna som är på väg att sänka Övik Energi.
Det finns även andra faktorer.

Sorgebarnet SEKAB har gett kommunledningen gråa hår de senaste åren.

Stora satsningar som slagit fel med engagemang i Västafrika och Polen har krävt stora ekonomiska tillskott. 2006 och 2007 fick ägarna gå in med nära 150 miljoner kronor, samtidigt som man förband sig för ett borgensåtagande på runt 170 miljoner kronor.

Sekab, en gång tänkt som navet i en storskalig satsning på ett alternativt bränsle utvunnet ur den norrländska skogen.

Idag söker man med ljus och lykta efter köpare till sin polska fabrik där planerna att omvandla majs till lönsam etanol en gång för alla har stäckts. Fabriken, där Sekab är hälftenägare, tycks locka få intressenter. 

Ändå såg det lovande ut för SEKAB – 2007, när försäljningen expanderade kraftigt hade bolaget 100 % av den svenska etanolmarkanden och 15 % av den europeiska.

2008 kom finanskrisen, råvarupriset på olja sjönk radikalt vilket medförde ett prisfall på bensin. Att tanka etanol blev helt plötsligt dyrare än att tanka bensin och totalt rasade etanolförsäljningen med 80%.

Som lök på denna lax hade SEKAB skrivit avtal om stora leveranser av brasiliansk etanol, leveranser man fick problem att betala.

Förlusten för Sekab 2008 blev 328 miljoner kronor.

Av det totala skuldberget för bolaget på 3 miljarder 55 miljoner kronor står idag Sekab för runt 600 miljoner.

Sekab ägs till 70 % av tre kommunala energibolag, Skellefteåkraft, Umeå Energi och Övik Energi. Ägandet är samlat i det gemensamma bolaget Nekab där Övik Energi och det kommunalägda energibolaget i Skellefteå äger ca 48,5% var.


Samtidigt som Hörnborgsverket, det kraftigt fördyrade, invigs 2009, beslutar SEKAB att lägga ner försäljningen av E85, drivmedelsetanol.

VD:n, Per Carstedt, gemenligen kallad ”Etanoljesus”  sparkas och personalstyrkan minskas kraftigt.

Forskningen kring hur man utvinner etanol ur skogsråvara, dras ner rejält.

Två år senare – ett decennium efter att Energimyndigheten beslutat satsa 112 miljoner kronor på anläggningen- avvecklas den sk Etanolpiloten. 

Sju år tidigare hade Göran Persson, dåvarande statsministern, invigt anläggningen och skådat en norrländsk framtid med guld och gröna etanolskogar.


SEKAB jagar fortfarande köpare till den där fabriken i Polen, och tanken är att de tre kommunala bolagen som äger lejonparten av bolaget, Öviks Energi, Skelleteåkraft och Umeå ska försöka hitta en köpare till hela företaget.


Inga skriftliga avtal – knappt ens muntliga

Ett av skälen till att biobränsleverket Hörneborg blev kraftigt fördyrat, från prognosticerade 850 miljoner till verklighetens nära 1, 2 miljarder var att produktionskapaciteten höjdes – efter krav från grannindustrierna.

Domsjö Fabriker AB tryckte på för att öka kapaciteten i det nya biobränslekraftverket och ställde i utsikt att man var beredd att köpa 150 Gwh processånga från Hörneborg.

I själva verket blev det väsentligt mindre, 90 Gwh.

Finanskrisen bromsade, var förklaringen från Domsjö.

Industrin ville ha mer, men köpte mindre och utan bindande avtal – märkligt nog – var det inte mycket ledning och styrelse för Övik Energi kunde göra.

– Nej, som jag förstått det har man inga bindande avtal om energileveranser, säger Glenn Nordlund (S) till Mittnytt.

Vad fanns då? Muntliga avtal?

-Ja, det borde det iallfall ha funnits.

Borde? Fanns det inte ens det?

– Exakt hur det förhåller sig vet jag inte, jag var inte med i den processen, säger Nordlund, men det var ett brev från Domsjö som låg till grund för beslutet i fullmäktige.

Mycket riktigt redovisade det nya Hörneborgsverket redan det första året röda siffror i bokslutet. Rejält röda.

Ett annat bekymmer är att man helt enkelt har för få fjärrvärmekunder. Övik Energi gör förluster på fjärrvärme varje år, och de senaste siffrorna visar på ett minus på 35 miljoner.

Riksdagledamoten Emil Källström suckar:

– När jag berättar för mina riksdagskollegor i finansutskottet om turerna kring Öviks Energi, så tror dom inte att det är sant, säger han till Mittnytt.

Finns det överhuvudtaget något liknande exempel i kommun-Sverige?

– Nej, det enkla svaret är ju att det inte gör det, säger Källström.

– Oskarshamns kommun förlorade 400 miljoner på den amerikanska bolånekraschen för några år sedan, men det är väl det närmaste exemplet.

Nu närmar sig avgörandets stund med stormsteg i Örnsköldsvik. Den 5:e juni behandlar ligger ärendet på kommunstyrelsens bord, och den 18:e juni samlas fullmäktige för att fundera skarpt på frågan HUR? Som följs av VAD?...man måste välja bort.

– Vi måste freda den kommunala kärnverksamheten. Lösningen på det här, som jag ser det, måste bli att höja den kommunala skatten. säger Glenn Nordlund (S) till Mittnytt.


Kanske finns det också anledning för ledamöterna inför mötet att fundera på ett varv eller två på formuleringen i bolagsordningen för det kommunala moderbolaget, Rodret AB;

§4; ”.. bolagen ska /...../ uppnå optimal kommun- och koncernnytta för kommuninvånarnas bästa”.

Finns det då några alternativ till att skjuta till de pengar bolaget begär?

Konkurs? Knappast.

Försäljning? Vem skulle vilja köpa? Och hur ska det bli annat än en rejält dålig affär för kommunen?

Notan ska ju betalas, men frågan är som sagt hur och vilket pris kommuninvånarna  -i slutändan- kommer att få betala.

övriga källor: Örnsköldsviks Allehanda | Fokus nyhetsmagasin | tidningen Filter | ”Sekab – sprittillverkningen 100 år”

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Sekabaffären

Mer i ämnet