Uppvandringen av lax i Moälven och andra svenska vildlaxälvar har visserligen varit bättre i år än på länge men är ändå långt ifrån någon hållbar nivå. I Moälven skulle det inte finnas lax om inte människan hjälpte till och när man nu gläds åt årets återvandring ska man komma ihåg att det är extremt dyra laxar som simmar genom den restaurerade älvfåran och den i berget insprängda laxtrappan. Hundra tusen kronor har varje lax kostat.

– Det är helt osannolikt, konstaterar Bo Öhman, som jobbat med restaureringen av Moälven.

Det största hotet mot vildlaxen är det storskaliga fisket. När svenska fiskemyndigheter tillåter dubbelt så höga laxfiskekvoter som forskarna rekommenderar, samtidigt tillåter ett okontrollerat husbehovsfiske och dessutom bidragsfinasierar yrkesfisket med mångmiljonbelopp går inte ekvationen ihop.

Först lägger staten stora resurser på att försöka få tillbaka vildlaxen till älvarna, t ex i Moälven, sen tillåter man yrkesfisket att med hjälp av statliga pengar att fiska upp laxarna innan de hunnit tillbaka till hemälven där de ska reproducera sig och föra arten vidare. Det är som att ge bönderna betalt för att äta upp sättpotatisen. Fast värre.