Bolaget som avhoppade rikdagsmannen Emil Källström nu ska börja jobba för, kommunägda Sekab, är ett företag med en minst sagt turbulent historia. Vissa skulle nog kalla den skandalartad.
Så sent som 2015 inledde Ekobrottsmyndigheten en utredning kring affärsturerna kring Sekab.
Förhoppningarna var i början av 2000-talet enorma på det som kallades ”norrlands olja”, etanolen, och det var Sekab som skulle vara loket i satsningen.
– En jättelik industri som kommer skapa en helt ny utkomst för norra Sverige, spådde Göran Persson (S), dåvarande statsminister i början av 2000-talet. Örnsköldsviks starka kvinna, Elvy Söderström (S), hade effektivt lobbat in projektet.
Maud Olofsson, centerledare och senare näringsminister, tillhörde också entusiasterna. Ironiskt nog satt samtidigt hennes bror, Dan Olsson, och slet sitt hår i kommunhuset i Örnsköldsvik. Han var oppositionsråd för centern i kommunen och tidigt skeptisk till de stora planerna.
I stort sett ingen lyssnade.
Framtiden färdades i etanolbil
Det gick bra till en början. Sekab ägdes till 70% av kommunerna Örnköldsvik, Skelleftå och Umeå och till 30 procent av privata intressen.
Bolaget växte och lade under sig i stort sett hela marknaden i Sverige. Det gick bra även utomlands – under en period hade man 15 % av Europamarknaden.
Det här var en tid när etanolen var lika självklar som framtidens drivmedel som elbilen är idag.
Den så kallade pumplagen i Sverige hjälpte förståss till, ett politiskt beslut som innebar att landets alla bensinstationer ha en pump med etanol.
Skattesubventionerna för etanolbildar var dessutom gynsamma. Försäljningen av både bilar och soppa sköt i höjden.
Satsade på Afrika
Men att massframställa etanol av skogsråvara visade sig både dyrt och komplicerat och miljömässigt tveksamt.
Sekab började leta efter alternativ och hittade två – majs och sockerrör. Bolaget behövde söka sig utomlands och var därför snart inblandad i verksamhet i Tanzania, Togo, Mocambique, Ungern och Polen i jakten på nya produktionsmöjligheter.
Men när opionionen började muttra om att fattiga u-länders livsmedelsproduktion och landrättigheter ställdes mot västvärldens behov av köra bil till jobbet, ja, då blev liksom etanol politiskt inkorrekt.
400 kronor för ett 200-miljonersbolag
Miljonerna rullade och nervositeten steg bland kommunpolitikerna. Kritikerna pekade på det tveksamma i att ett kommunalt bolag var involverat i affärer på andra kontinenter.
Beslut togs sälja av de afrikanska bolagen som hade värderats till 200 miljoner kronor.
Det blev Sekabs tidigare Vd Per Carstedt som köpte – billigt. Han köpte för 400:-, ungefär motsvarande en full tank etanol.
Några år senare gick luften ur helt. Försäljningen av både etanol och etanolbilar hade störtdykt.
”Kanske inte bäst skickade”
Drömmen om en energiframtid baserad på norrländska råvaror hade grusats ock kvar fanns bara jätteskulder och underskott.
Vad fick egentligen Örnsköldsviks kommun ut av de gigantiska investeringarna?
– Svårt att säga, möjligen erfarenheter, sa Glenn Nordlund (S), vid den tiden kommunalråd i Övik, till SVT.
– Det är alltid lätt att vara efterklok, menade Nordlund.
– Men det klart, så här i efterhand kanske man kan erkänna att vi inte var bäst skickade på att sköta den här typen av affärer.