Linn Coox väntade i ett och ett halvt år på att få sina psykiska problem utredda. Men plötsligt blev hon friskförklarad utan närmare anledning. Detta upprörde såväl Coox som Björn Hoffman, i Attention , en organisation som tar tillvara intressen bland dem som har psykiska problem.
– Det här är inte mänskligt, Linn har rätt att få sin sak prövad, ansåg han.
Överläkare Kimmy Lindholm ilsknade till och skrev i ett öppet brev att det inte längre var någon mening i att samarbeta med Attention. Hon menade att Coox symtom inte var så allvarliga ocdh att hon skulle få stå i kö länge eftersom det fanns allvarligare fall att ta sig an för vården.
I sjukvården existerar inga självklara rättigheter att få sitt tillstånd utrett, framhöll Lindholm.
Nu svarar Linn Coox, patienten själv, på Kimmy Lindholms brev.
– Hur många i den kroppsliga vården där man kan misstänka diabetes eller benbrott får svar på sina remisser i stil med att ”Du mår bättre nu” och ”Du kommer inte att erbjudas någon utredning.”, undrar Linn Coox.
Så här lyder hennes brev:
Till Psykiatriska kliniken i Sundsvalls ledning och Överläkare Kimmy Lindholm.
Att behöva skriva denna text gör mig nästan lika illa till mods som när jag läste Kimmy Lindholms öppna brev till Björn Hoffman (Vice Ord. Attention Sundsvall/Timrå) ang Psykiatriska klinikens beslut att inte längre erbjuda mig någon NPF-utredning. Detta efter 1½ års väntan i den omtalade vårdkön och inte ett ända samtal med mig efter att min remiss tidigare skrivit och godkännts.
Att få sitt tillstånd ordentligt utrett är tydligen inte en självklarhet i vården som jag tidigare trott ”I sjukvården existerar inga sådanna rättigheter.” Skriver Kimmy och fortsätter ”Sjukvårdens uppdrag är att utreda och behandla först och främst sjukdomstillstånd men i viss utsträckning också funktionshinder”
Detta skriver alltså en överläkare på Sundsvalla NPF-enhet, det vill säga enheten för just neuro psykiatriska FUNKTINSHINDER på Sundsvall sjukhus.I brevet drar hon även paraleller till den somatiska vården.”Precis som i kroppssjukvårdens undersöks och behandlas sjukdommar”. Vilket låter lovande eftersom det är just undersökning för att kunna fastställa eller avskriva misstänkarna om ADHD jag efterfrågar. Vad är annars de Neuropsykiatrisk utredningar som utförs på kliniken?
Hur jag än vrider och vänder kan jag inte ungå att undra hur många patienter i den kroppsliga vården med misstänkta tillstånd som tex diabetes eller benbrott får svar på sina remisser från respektive specialistläkare i stil med ”Du mår bättre nu” och ”Du kommer därför inte erbjudas någon ?-utredning” som de jag fått. ”Precis som i kroppsvården.
Om någon av dessa specialistläkare hade samrått med mig istället för att sätta sig i en intern behandlingskonferens och anta att jag ”mår bättre nu” hade jag kunna berätta om min grava sömnproblematik som fortfarande är mycket närvarande och yttrar sig i en obefintlig dygnsrytm trots stora ansträngningar från både mig själv, kroppsvårdens och tidigare psykiatrisk vårds håll.
Jag hade kunnat berätta om hur detta problem har bromsat alla mina försök till utbildning såväl som att ta mig ut i arbetslivet eftersom jag gång på gång efter en kort tids focusering alltid har fallit tillbaka i deppresion pga utmattningen och ännu ett misslyckande har lagt till i högen.
Jag hade också kunnat berätta att affektivt mår jag idag bättre än tidigare vilket jag tror till stor del berott på att jag släppt de kvar jag tidigare haft på att hänga med och vara lika duktig som mina jämnåriga och varit hjälpt av den beteende terapi jag tidigare erbjudits för en nu mera helt avskriven psykiatrisk diagnos.
Jag skulle slutligen sagt att jag fortfarande upplever min funktion som mycket hindrad och att jag väldigt gärna vill stå kvar i den årslånga kön till NPF-enheten. Precis som Kimmy säger är hon nog tyvärr inte så insatt i mitt fall. Vilket är beklagligt då hon väljer att sätta sig och författa detta öppna brev i frågan och dessutom är den som skrivit den lilla notis i mina journaler om behandlingskonferensen i fråga.
Undrar så hur det på denna konferens kunnat framkomma någon ny information överhuvudtaget då det i nuläget inte finns någon läkare på klinikerna som varit insatta i mitt fall efter det att remissen godkännts överhuvudtaget. Varken jag, Björn eller någon annan har som Kimmy antyder satt någon ADHD diagnos på mig. Vi har inte den kompetenser och har aldrig påstått oss ha den kunskapen.
Har aldrig heller krävt att jag ska FÅ diagnosen ADHD, eller ”önskat” mig den som Kimmy klumpigt uttrycker sig. Vad jag däremot faktiskt kräver är att de problem som jag upplever varje dag och de misstankar om att jag HAR diagnosen ADHD, som står skrivna om och om igen i mina jornaler från flertalet läkare sedan 2008 en gång för alla ska utredas. Jag kommer använda all min energi till att få detta.
Tänker inte avsluta mitt brev med några vänliga hälsningar för några sånna har jag inte till herrskapet. Jag tänker istället passa på att tacka Björn Hoffman och Attention Sundsvall/Timrå för sitt visade stöd i mitt sökande efter svar och säga att jag är otroligt glad att de i dessa långa vårdköers tid visar intresse även för personer som väntar på utredning.
Linn Coox