Det är före psykofarmakans tid. Här får patienterna insulinbehandling på Sidsjöns sjukhus Foto: Norrlandsbild

Tvångströjor och burar – psykiatrins historia

Uppdaterad
Publicerad

Gallerförsedda burar, tortyrliknande behandlingar och gripande människoöden. Utställningen Synd och skam på landsarkivet i Härnösand, skildrar livet för patienterna på Västernorrlands anstalter för psykiskt sjuka, från 1800-talet fram till 1930-talet.

Det är en skrämmande verklighet som visas upp i utställningen på Landsarkivet i Härnösand.

Här får man en bild av institutioner som sinnesslöanstalten Bodaborg i Torpshammar, sinnessjukhusen Gådeå i Härnösand och Sidsjön i Sundsvall. I Ångermanland fanns flera mindre ålderdomshem med särskilda celler för psykiskt sjuka. Först 1933 tog man bort de gallerförsedda burarna avsedda för mentalpatienter i Arnäs.

Mona Bergman har forskat djupare i människoöden. Foto: SVT

Arkivarie Mona Bergman är ansvarig  för utställningen, hon har lagt ner många timmar för att hitta intressanta uppgifter i journaler och bildarkiv.

– Det är ju otäcka öden och man känner för personerna när man läser journalerna, berättar hon.

I över fyrtio år

Ett av de två människoöden som Mona forskat djupare i är Maria Margareta Majasdotters. Hon kom från Nordmaling och satt på Gådeå sinnessjukhus i Härnösand  i över 40 år med diagnosen idioti eller imbecill.

– Jag valde henne eftersom hon födde barn under den tiden som hon satt där, berättar Mona Bergman.

För trots att män och kvinnor var åtskilda, blev Maria Margareta gravid. Någon uppgift om pappan finns inte. I journalen förklaras graviditeten av att Maria Margareta träffat en annan patient på utedasset, som var gemensamt för båda könen. Men Mona Bergman misstänkte först att det kunde ha varit en vårdare.

Maria födde en son

Den femte maj 1885 födde Maria en välskapt gosse som fick heta Alfred. Han hamnade på Allmänna barnhuset i Stockholm.

– Jag vet att han kom dit i september och att han föddes i maj. Sedan skickas han vidare som fosterbarn och utvandrar till Amerika, men där tar spåren slut, säger Mona Bergman.

Maria Majasdotter blev med tiden en uppskattad väverska på Gådea och fick vid 70 års ålder komma tillbaka, till sin hembygd Nordmaling.

Tvångströja

Utställningen visar också en tvångsskjorta specialgjord för barn.

Mona Bergman berättar att psykiskt handikappade barn var så skamfyllt att de skickades extra långt från föräldrahemmet. 

– Man gömde undan dem på längre håll geografiskt.

Tvångströjor där man låste fast patientens armar, var bara en av flera behandlingar.

– Det fanns så kallade svängmaskiner där man snurrade runt personen flera varv i sekunden tills de svimmade, berättar Mona Bergman. 

Tortyrliknande behandlingar

Det var många grymma behandlingar patienterna tvingades utstå. Allt från insulinbehandlingar för att försätta patienten i koma, till långbad i timmar.

Den stundtals omänskliga vården av psykiskt sjuka visas upp i utställningen Synd och skam i Härnösand. Foto: Landsarkivet

– Det fanns någon behandling också där man droppade vatten i huvudet under längre perioder och hällde kallvatten över folk. Det vi idag betraktar som tortyr var på den tiden ett försök att hjälpa, konstaterar Mona Bergman.

– Det bästa tycker jag det är nog de personer vi visar. Det blir mycket mer verkligt. Det är otäcka saker men spännande.

Utställningen visas fram till 6 april 2018.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.