Sedan flera år tillbaka driver Johannes Wretljung Persson och Tapio Kanerva olika samtalsgrupper för män i Västerås. De tar med sig ett antal ämnen och frågor som varje deltagare själv får välja om han vill reflektera kring på ett personligt plan. De menar att män är bra på att prata generellt och självsäkert men sämre på att prata på ett mer personlig plan och sitta still och lyssna på andra.
Deras engagemang för jämställdhet och mäns hälsa möts ibland med frågan: Jaha, ska män sluta vara män nu, ska vi bli kvinnor?
– Nej, det handlar det inte om. Det handlar om att att försöka lägga in mer positivt laddade sidor i männens beteenden och plocka bort det som är negativt och skadligt, säger Johannes Wretljung.
Män tiger istället för att känna efter och förklara vad som känns där inne menar Tapio Kanerva som själv minns tiden när han var ung brandman.
– Jag hade en bild av mig själv som en kontrollerad, hjälte som sällan skulle be om hjälp eller fick vara osäker men till slut fungerade inte det där längre, säger Tapio Kanerva.
När Kanerva har arbetat med mäns hälsa och normer kring manlighet har han märkt att ämnet också är en fråga om jämställdhet. Han har sett hur män som har förmågan att formulera sina känslor sprider välmående i relationer och familjer.
– En relation tar mer stryk av det som inte sägs än det som sägs. I början teg jag och sa bara ”det är ingenting” men efter mycket jobb kan känna efter och uttrycka mig vilket lett till att min partner blivit jättetacksam och slipper dra det emotionella lasset själv, säger Tapio Kanerva.
Männen som de träffar säger ibland att de drar sig för att komma på samtalen. Men efteråt är de lättade och har ofta suttit och pratat dubbelt så länge som det var tänkt.
– De uttrycker också att de, förutom i våra samtalsgrupper, inte längre tycker om att umgås med andra män i grupp. Att det ofta ska vara macho-stämning, tufft och självsäkert och att de inte orkar med den jargongen längre, säger Johannes Wretljung Persson.