I dag jobbar Göran Staxäng som körledare i Stockholm, men 2001 kom han till en stad i Västmanland. Han hade fått en tjänst som kyrkomusiker och han var full av tankar och idéer på hur musiklivet på orten skulle växa.

Redan tidigt kände han av att det hände något på arbetsplatsen. Han hörde rykten om sig själv som inte stämde och han hittade lappar som hans arbetskamrater skrivit kränkande saker om honom på.

– Arbetsglädjen försvann. Det var som om varje satsning var oönskad och föll den väl ut, så istället för en klapp på axeln var det snarare så att de försökte hitta fel, säger han.

Skärpt rättssystem

Cheferna ville inte ha samtal med honom för att lösa situationen, som efter flera år blev ohållbar. Till slut var enda lösningen för honom att lämna arbetsplatsen. Även om Göran Staxäng i dag kan känna att han gått stärkt ur processen, anser han att rättsystemet måste skärpas.

– Om det fanns ett rättssystem med tydliga angivelser om vad man får och inte får göra, om det fanns konkreta straffsatser, så skulle vi få folk som vågade vittna, säger han.

Tvärsnytt har varit i kontakt med Göran Staxängs tidigare arbetsgivare som inte vill kommentera hans berättelse.

Pernilla Gillback