Västmanland

Hör Alexandra Britts hur det är att vara anhörig till någon med Alzheimers Foto: Robert Gustavsson/SVT

Alexandra fick ta hand om sin pappa när hon var 16 år

Uppdaterad
Publicerad

Alexandra var bara 16 år när hon började märka att något inte stämde med hennes pappa. Hör henne berätta hur det är att vara anhörig till någon med Alzheimers i klippet ovan.

– Man märkte det först i form av mycket användande av post-it lappar, säger Alexandra Britts, idag 27 år.

När det kom i kontakt med vården visade det sig att han hade fått Alzheimers. På grund av att hennes föräldrar är skilda blev det hon som fick ta hand om sin pappa.

– Man blir som ett extra minne och det tar ju på krafterna när man knappt är vuxen själv, säger hon.

”Skuldkänslan är fruktansvärd”

Det tyngsta med situationen var att bli irriterad över något som pappan inte kunde rå för, berättar hon.

– Att bli arg på någon som frågar för 700:de gången hur du mår, den skuldkänslan är fruktansvärd att bära på.

Önskat en coach

Något Alexandra tror skulle ha underlättat för henne var att få någon slags coach av vården. Någon som kunde ha berätta om framtiden, hur man ska tänka och vilka mediciner som finns.

– I samband med beskedet om Alzheimers ges så ska även den informationen ges, säger Alexandra Britts.

Relaterat

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.