Tidigare var det en politisk bedömning som låg bakom nådeansökningarna men systemet gjordes om för att fångarna skulle få en mer rättvis bedömning. Sedan 2006 är det Örebro tingsrätt som tar ställning till om ett livstidsstraff ska tidsbestämmas. Återfallsrisken väger tyngst.

KARTA: Morden som gav ett livstidsstraff

En av dem som ansökt om tidsbestämt straff för andra gången är ”Aspa-mannen”. Han höll en kvinna fången, i 120 dagar, och torterade henne till döds år 2002 i byn Aspa, utanför Lindesberg. Någon gång i vår kommer hans ansökan behandlas.

– Jag hoppas att han aldrig kommer ut. Livstid borde vara livstid, säger Elin Lönnhager, 28.

Hon var 14 år när hennes mamma mördades av ”Aspa-mannen”.

– Det här har påverkat mig enormt mycket, hela mitt liv.  Jag har inte kunnat dela tillfällen som studenten, när jag flyttade hemifrån, förlovade mig, blev gravid och själv blev mamma. Saker som jag önskat att jag kunde ha pratat med henne om.

– Att bara kunna säga ”hej” hade betytt mycket.

Höll paret fångna

Mamman, Birgitta Lönnhager, blev offer för en sadist. Hon piskades, stacks med nålar och brändes med gasolbrännare.

I januari 2002 flyttade hon och hennes sambo till byn Aspa i Lindesberg.Tanken var att starta en kennel med den man som kom att bli deras hyresvärd, en före detta sågverksarbetare. Men tiden i huset blev allt annat än fridfull – hyresvärden höll paret fångna och utsatte Birgitta Lönnhager för extremt övervåld.

Paret visste inte att hyresvärden suttit i fängelse i två omgångar. Inte heller att han dödat förr.

1986 dömdes han till fängelse i fyra år för grov barnmisshandel av två små barn. Fyra år senare – 1990 – till sex års fängelse för grov misshandel och vållande till annans död. Offret då var ett spädbarn, en tio månaders flicka.

”Nog stötande med permissioner”

För tortyren i Aspa dömdes hyresvärden av Lindesbergs tingsrätt till fängelse i livstid med motiveringen: ”Brotten har varit ytterst hänsynslösa och kränkande, därvid NN visat prov på utstuderad råhet och känslokyla. Med hänsyn därtill skall straffet för NN bestämmas till fängelse på livstid”.

Varför just Birgitta Lönnhager kom att bli hyresvärdens slagpåse är oklart. Men i domarna framkom att han retade sig på henne. När han tyckte att hon åt för långsamt kastade han en kniv i hennes bröst, en gång vred han hennes huvud mer än 45 grader för att hon klagade på nackont. Vid ett annat tillfälle kastade han ner henne i iskallt vatten och när hon försökte komma upp tryckte han ner henne under vattnet.

Borrade henne i öronen

Han bussade sina hundar på henne, borrade i hennes öron med en elektrisk skruvdragare tills blodet rann. När hon fick ett sår i pannan sydde han igen det – utan bedövning och med nål och tråd. Enligt domen svimmade Birgitta Lönnhager av smärtan. Hon tvingades också springa barfota utomhus på sylvassa stenar.

Läs mer: Tvingade elda upp kroppen: ”Det var ett skräckvälde”

Sparkar och slag med koppel och piska var hennes vardag. I slutet av april – en månad innan hon dog – bröt han hennes arm. Hon fick inte söka vård och han tyckte att armbrottet skulle behandlas med massage och en hästlinda.

Göta hovrätt fastställde senare domen. Hyresvärden har nu suttit 14 år i fängelse. Elin Lönnhager tycker att han bör stanna där han är. Hon är kritisk till att allt fler livstidsdömda släpps ut.

– Jag anser att han redan har förbrukat sin rätt till ett liv i frihet. Det är nog så stötande att han har permissioner.

290 ansökningar hittills

Örebro tingsrätt har totalt fått in närmare 300 ansökningar om att tidsbestämma livstidsstraff. Runt 80 av fångarna har fått sina straff omvandlade och resterande ansökningar har fått avslag, avskrivits eller avvisats då frågan varit för tidigt väckt, visar SVT Nyheters granskning. Det är fler än vad regeringen, som tidigare hade hand om ansökningarna, släppte ut under 40 år.

Ett livstidsstraff är i snitt, av de ansökningar som Örebro tingsrätt beviljat, i dag runt 25 år. Det kortaste straffet är 18 år och det längsta är 51 år. Det betyder att en livstidsdömd spenderar 16 år inne på anstalt. Tidigare var strafftiden 15,3 år.

”Vem tar han nästa gång?”

Elin Lönnhager är övertygad om att ”Aspa-mannen” kommer att fortsätta begå brott.

– Vi pratar om en mycket sjuk människa. Han är klassad som sadist, jag har svårt att tro att han skulle kunna leva ett normalt liv som alla oss andra. Han tog min mamma, vem tar han nästa gång?

Läs mer: Psykologen: Därför kan en människa begå ett sådant brott

På bordet i köket hemma i Skövde ligger massor av tidningsklipp, intervjuer och även bandade tv-inslag som handlar om hennes mamma. Den sjuåriga dottern är i skolan – hon vet ännu inte vad som hände hennes mormor.

– Det som jag har varit med om är ingenting barn eller ungdomar ska veta, de ska inte behöva ha det i sin ryggsäck. För det är tungt att bära, riktigt tungt. Jag kan aldrig plocka ut den vikten, jag kan aldrig lägga den åt sidan, den ligger där dag ut och dag in och bara skaver.

I polisens förundersökning beskrivs Birgitta Lönnhager som en kvinna som var aktiv inom kyrkan, som tyckte om djur och älskade att brodera.

– Hur hamnade hon där? Det är en fråga jag ofta har ställt mig, men jag har fått höra att hon var väldigt godtrogen, hon trodde gott om alla. Och som mamma var hon väldigt snäll, mån om oss barn, säger Elin Lönnhager.