För nio år sedan mördades Emma Jangestigs två barn i deras hem i Arboga. Emma själv slogs medvetslöst men hennes liv räddades genom ett flertal operationer. 2010 producerade SVT en dokumentärfilm om händelsen och Emma Jangestigs liv.

Idag, på årsdagen för morden, arrangerar Emma Jangestig en minneshögtid för Max och Saga i Arboga, precis som hon har gjort under alla år sedan hennes barn gick bort. Klockan 19.07, då man bedömer att dådet inträffade, skickar Emma och de andra som samlas på fotbollsplanen i Arboga upp rislampor i himlen.

”Vill visa att jag fortfarande är deras mamma”

– Saknaden är inte större idag. Jag saknar dem varje dag, men jag vill ha en dag då jag uppmärksammar dem lite extra. Jag vill visa att jag fortfarande kan göra något för dem – att jag fortfarande är deras mamma och aktivt kan vara med dem, säger Emma Jangestig.

Vad betyder det för dig att folk är med och hedrar Max och Saga idag?

– Det är jättefint att folk vill vara med och dela stunden med mig. Då känner jag att jag inte är ensam i det här. Jag vill tacka alla som är med mig under den här dagen, både de som är med på fotbollsplanen och de som är med i tanken. Utan dem skulle jag inte klara av det här.

”Min dotter vet precis allt”

Nu har du en sjuårig dotter och en tvåårig son. Hur pratar du med dem om det som hände?

– Min dotter vet precis allt. Hon föddes ju bara två år efter händelsen och har varit med från början, genom alla känslor. Hon får ärliga svar när hon frågar och hon är med på mina föreläsningar. Då känner hon tillit och känner inte att man undanhåller något. Jag tror att det är rätt väg att gå och kommer fortsätta på samma sätt med min son.

Har sorgen tagit en annan form hos dig med åren?

– Alla känslor kom inte på en gång, utan lite efterhand, och under åren har jag lärt mig att hantera känslorna. Men sorgen är inte mindre. Tiden läker inga sår.