Oavsett om det finns barn i förhållandet eller inte är ett uppbrott ofta en jobbig process och de starka känslorna är något många av de som kommer till terapigrupperna lyfter.
– Ibland säger man att det är så lätt att skiljas men min erfarenhet från de här grupperna säger att det är det inte. En del i det är att det känns så mycket, det är jobbigt att skiljas, säger Torsten Hemlin som är familjerådgivare och en av dem som håller i gruppverksamheten.
Det är i princip alltid bara ena parten som vill gå och oftast är det kvinnor men i de flesta grupper finns också en eller några män. De är mellan sex och åtta personer som träffas vid åtta tillfällen under hösten.
Allt går inte att reparera
Tyngdpunkten åldersmässigt är mellan 30 och 45 år och i grupperna finns både de som själva lämnat och de som blivit lämnade. Flertalet har också gått i någon form av terapi tidigare för att försöka rädda förhållandet. Samtidigt menar Torsten Hemlin att en separation vissa gånger är oundviklig.
– Jag tror det finns saker som inte är reparerbara, hur mycket terapi man än går igenom. Vissa gränser får inte passeras helt enkelt och de är personliga. Många skulle skriva under på att våld är en sådan sak eller otrohet men det gäller inte för alla. Ibland kan det vara att välja kompisar eller annat framför patnern som är sjuk eller mår dåligt, det kan också vara ett svek som inte låter så stort men kan vara nog så allvarligt, säger han.
Bryter ensamheten
Att träffas i grupp ger enligt Torsten Hemlin ofta mer än att träffas enskilt vid en separation och det händer att grupper fortsätter att träffas också efter det att de ledarledda träffarna avslutats.
– Mycket handlar också om ensamhet när parmiddagarna plötsligt är stängda och att träffa andra i samma situation fyller en funktion också på det sättet, säger han.
Finns det barn med i bilden är det givetvis också en stor fråga. Att vara utan sina barn varannan vecka kan vara tufft. Många ställer sig också frågan om de vågar gå in i en ny relation, vågar lita på någon igen.
– Vad gäller barnen så vet vi att ju bättre parterna förmår att samarbeta efter en separation, ju bättre är det för barnen. Att det inte skulle påverka dem är ju fånigt att säga, det är klart de påverkas, men en del saker kan bli bättre för dem också, som att konfliktnivåerna minskar, säger Torsten Hemlin.
”Låt det få ta tid”
Det han framför allt vill skicka med till par som håller på att gå igenom den här processen är att låta separationen och sorgearbetet få ta sin tid. Att hedra den relation som var, försöka komma ihåg att det ändå fanns något bra en gång, även om det inte betyder att man måste fortsätta leva tillsammans. Och då det finns barn med – påminna sig själv och varandra om att barnen behöver båda sina föräldrar.
Några månader efter sista grupptillfället hålls en återträff, något som Torsten Hemlin upplever som ett positivt tillfälle eftersom de allra flesta då på något sätt gått vidare.
– En del har vågat dejta, en del lite mer än så. De brukar också ha hittat någon form av samspel med exet och lyckats hitta formerna på det nya livet, säger han.