Jacques Mwepu flydde till Sverige när regeringen i hans hemland Kongo blev alltmer våldsam och lokala uppror uppstod. Han var 27 år då och hade läst till jurist. Att komma till Sverige mitt i vintern var inte lätt på grund av språket och kylan, men han tyckte att det var ett rent och fint land.
När Jacques hade lärt sig svenska, läste han vidare för att studera kriminologi på Stockholms universitet, humaniora och beteendevetenskap på Mälardalens högskola. Han jobbade extra som ordningsvakt i Västerås och i kriminalvården vilket senare ledde till jobb som chef för kvinnofängelset Hinseberg och nu på anstalten i Kumla.
Vill visa att man kan ta sig långt i Sverige
På måndagen är han sommarpratare i P1 och kommer att berätta om sin resa. Han vill inspirera med sin livshistoria säger han. Att visa att det går att ta sig långt även om man kommer till Sverige som flykting. Han har mycket att berätta om Kriminalvården också. Och om hopp.
– Det är ofta jag vill skrika att Sverige är ett föredöme för andra länder. Jag har besökt fängelser i 40 länder. Ingen kan säga att de har 70 procent intagna som inte återfaller i brott. De kan vi.
Han har återvänt till Kongo några gånger sedan han kom till Sverige. Att han har bott längre tid i Sverige än Kongo ger ett nytt perspektiv.
Vad brukar du reflektera över när du återvänder dit?
– Att det är kaotiskt. Rättsstaten fungerar inte där.
Jacques Mwepu säger att han känner sig svensk i stora drag, men med några undantag.
– Jag tycker man kan bli bättre på att plantera blommor i städerna, särskilt i Västerås. Och så äter jag inte frukost, bara på helgerna, säger han med ett stort leende.
I klippet berättar Jacques Mwepus om när han kom till Västmanland som flykting, sin karriär och sitt sommarprat.