Enligt bosättningslagen som trädde i kraft 2016 anvisas en kommun ett visst antal nyanlända invandrare som den är skyldig att ta emot och ordna bostad till. Syftet är att nyanlända snabbare ska påbörja sin etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Men i länsstyrelsernas rapport konstateras att avsikten med bosättningslagen ofta motverkas idag.

Svårt arbeta långsiktigt

Enligt många kommuner försvårar bostadsbristen möjligheten att arbeta långsiktigt med permanenta bostadslösningar, framför allt i kommuner som saknar ett kommunalt bostadsbolag.

De nyanlända erbjuds tillfälliga lösningar, som kan upphöra när de två åren efter anvisningen gått.

Trångboddhet och ökad segregation

Rapporten visar också att det på många håll blir stora problem för de så kallade självbosatta, de nyanlända som på egen hand ordnar fram bostad hos till exempel släkt eller vänner. Trångboddhet och höga andrahandshyror är vanligt liksom en ökad segregation eftersom många bosätter sig i redan utsatta områden och i osäkra boendelösningar.