Freden i Kiel 14 januari 1814 brukar inte tillhöra historiens mest kända märkesdagar. Men det var då som grunden lades till det moderna Norden.
Hela 1814 är det ödesår då de nordiska länderna slutar kriga mot varandra och i stället bygger mer fredliga relationer. Demokratin följer också, men långt senare. I Norge kallas 1814 för ”mirakelåret”.
Karl Johan i Kiel
Bakgrunden var nog så krigisk: Det är i sluttampen av Napoleonkrigen. Än är inte den franske kejsaren slagen, men alliansen mot honom blir allt starkare. Bland de många allierade krigsherrarna finns Sveriges blivande kung, kronprins Karl Johan – tidigare en av Napoleons främsta marskalkar – som i egenskap av chef för den allierade nordarmén tvingar Danmark till fred.
Dagarna före jul 1813 drar Bernadotte med sina trupper in i den då danska lilla hamnstaden Kiel, bara tio mil från Köpenhamn. De 7.000 invånarna har det redan svårt i den ovanligt kalla och snörika vinterkylan och ska nu dessutom ta hand om 8.000 fientliga soldater och deras hästar.
Sverige missade Grönland
Danskarna ger upp och den 14 januari undertecknas fredstraktaten mellan å ena sidan England och Sverige, å andra sidan Danmark.
I det första utkastet skulle Danmark avstå hela kungariket Norge med ”biländer” till Sverige. Men norska Grönland, Island och Färöarna blev aldrig svenska – den danske diplomaten Edmund Bourke lyckades blanda bort korten för den svenske chefsförhandlaren Gustaf af Wetterstedt.
Sverige fick faktiskt utkämpa ett krig till, de så kallade Norska fälttåget i juli-augusti samma år, för att förmå norrmännen att gå med på de kielska fredstraktaten. Kriget – det sista i Norden för Sveriges del – ledde till unionen mellan Norge och Sverige, men då var grunden för ett självständigt, demokratiskt Norge redan lagt genom den nya grundlag som norrmännen firar än i dag den 17 maj.
Och Danmark lyckades, nästan i skymundan, ta över de nordatlantiska örikena och därmed bygga ett eget handelsimperium.
Bakgrund: 1814, året när Norden kom till
- 14 januari: Kielfreden, en del av Napoleonkrigens slutskede, där Sverige lyckades förhandla till sig Norge av krigsförloraren Danmark.
- 17 maj: 112 företrädare för Norge samlas i april till ”Riksforsamling” i Eidsvoll norr om Oslo och undertecknar, efter sex veckors bråk, en ny och egen norsk grundlag. Den 20 maj svärs trohetseden ”enig og tro till Dovre faller”. En dansk tronföljare, Kristian Fredrik, utses.
- 26 juli-14 augusti: Sverige kräver att Kielfredens traktat om Norge ska uppfyllas och inleder det så kallade fälttåget mot Norge. Krigslyckan växlar men den 14 augusti 1814 är sista gången som norsk och svensk trupp i modern tid strider mot varandra, vid Kjølbergs bro sydost om Oslo.
- 14 augusti sluts också vapenstillestånd och den så kallade Mosskonventionen undertecknas. Kristian Fredrik avstår från den norska tronen mot att Sverige accepterar den nya norska grundlagen. Det gör Sverige och därmed läggs grunden för det moderna Norge och Norden.
- Norge blir inte en erövring utan ett självständigt land i personalunion med Sverige där bara kungamakt och utrikespolitik är gemensam.
- 7 oktober-4 november: I flera möten beslutar det nya stortinget att ratificera avtalet med Sverige samt den nya grundlagen med de unionsbetingade justeringarna.