Det är tio minusgrader när vi besöker den ouppvärmda verkstaden och andedräkten ryker ur munnarna på mekanikerna. Händerna som skruvar på muttrarna i den gamla tjeckiska pansarskyttebandvagnen är fulla av blodiga sprickor. Men mekanikern Misja är vid gott mod.

– Det snöar inte på oss, vi har tak över huvudet och betonggolv. Vi slipper ligga och meka i leran i alla fall.

Arbete dygnet runt

Misja tänder sin pannlampa, eftersom elen har gått igen.

Enheten reparerar vapensystem för hela fronten vid Zaporizjzja. Kriget brukar beskrivas som ett utpräglat utnötningskrig där vapensystemen slits ut snabbt. Det beror på den intensiva ryska artilleribeskjutningen, drönarsvärmarna och den rekordstora mängden minor längs med frontlinjen.

Arbetet här pågår dygnet runt. Varje stillastående vapensystem är ett vapensystem mindre på slagfältet. I ett utnötningskrig som detta är det uthålligheten som blir avgörande.

– Problemet är reservdelar, om de inte finns på plats måste vi vänta, säger Misja.

Evakuerar sårade från fronten

Den pansarskyttebandvagn som Misja jobbar med är gammal och reservdelarna är svåra att få tag på. Den används för att evakuera sårade från fronten, dit andra fordon inte kan ta sig. Varje timme den står här inne kan innebära förlorade människoliv.

– Ja, materiel är materiel, men människoliv är det dyrbaraste vi har, inflikar en soldat med kodnamnet Graff som står och väntar på att arbetet med en Volvo N10 som träffats av en FPV-drönare ska slutföras.

”Vi vill alla hem”

Alla här ryckte in som frivilliga vid den fullskaliga invasionens början och har knappt sett sina familjer sedan dess.

– Vi vill alla hem så snart det bara är möjligt. Fyra år av krig sätter sina spår, säger ”Graff”.