På annandag jul för tio år sedan stod Finlands blivande president Sauli Niinistö, likt andra turister, och tittade skeptiskt på naturfenomenet – när vattnet plötsligt drog sig undan från hela Khao Laks strand.

– Jag började förstås undra vad som höll på att hända. En logisk slutsats var att om vattnet plötsligt försvinner kommer den antagligen att återvända med ännu större kraft. Jag hade väl läst om sugeffekten någonstans. Plötsligt fick vi väldigt bråttom, minns Sauli Niinistö.

Niinistö hann fly bakom hotellbyggnaden med sina två söner när den första, nästan 10 meter höga, vågen slog i land med ett kraftigt brus.

– Vi kom undan det första skedet, när vågen slår neråt för att sedan börja rulla vidare igen. Så kom vattnet, och möbler flytandes, och några servitörer eller anställda som arbetade på hotellet. De drogs med vattenströmmen från sidan av huset.

Från elstolpen till avloppsbrunnen

Det sista halmstrået var en närliggande elstolpe, där sällskapet klättrade upp i takt med det stigande vattnet.

– När något alldeles omöjligt redan har hänt, börjar man undra om det finns någon gräns överhuvudtaget. Kommer stolpen att räcka till? Sådant funderade jag på. När man klänger sig fast med tänder och klor, känner man verkligen att man måste kämpa.

– Det kändes som en besvikelse när vattnet började sjunka, och man trodde att allt var över, för att vattnet skulle börja stiga igen. 

Det tog över en timme innan Niinistö och hans söner kunde stiga ner bland gyttja, bråte och avfall.

– Så fort jag hade kommit ner på marken föll jag ner i en avloppsbrunn. Locket hade flugit iväg och det fanns kvar ett vattenskikt på marken. Det var inte roligt. Men avloppet hade väl renats lite i samband med vattenflödet.

Livet styrs av tillfälligheter

Niinistös ytskråmor vårdades i ett närliggande sjukhus och familjen kunde flyga hem två dagar senare. Presidenten återhämtade sig rätt fort från den livsfarliga händelsen och tänker knappt på tsunamin längre.

– Kanske vidgar det ens perspektiv lite, då man förstår hur godtycklig vår existens är. Det gäller inte bara döden, utan vi styrs ofta av tillfälligheter även i andra livssituationer.