SVT Uutiset har träffat tre kvinnor som har levt ett liv styrt av socker.
– Fyra kexchocklad som jag vräkte i mig på tåget på vägen hem. Och när jag kom till Malmö så gick jag in och köpte minst ett kilo godis. Gick upp i sängen och bara vräkte i mig det. Jag mådde jättedåligt och gömde alla papper så att min man och mina barn inte skulle se att jag hade ätit så mycket godis, berättar Ytte om sin vardag med sockerbegäret.
Som mest klarade sig Angelika fyra månader utan socker.
– Och när jag föll så tog det lång tid för mig att komma tillbaka, för att när hjärnan väl får sin drog så är det nästan kört.
Kicki och hennes man lånade 100 000 kronor för att renovera huset, men hon spenderade hela lånet på sötsaker istället.
– Jag gjorde det på ett sådant sätt så att han såg inte att det var dit pengarna gick.
Begreppet sockerberoende problematiskt
Jussi Pihlajamäki, som är professor i klinisk nutrition, menar att sockerberoende är ett nästintill okänt begrepp inom medicinen och är inte en sjukdomsdiagnos. Begreppet finns inte inom skolmedicinen, där kallas problemet istället för ätstörning. Man anser inte att socker orsakar något egentligt beroende. Professor Pihlajamäki vill ändå inte kalla det beroende i egentlig bemärkelse, utan mer en störning av rytmen när det gäller näringsintag.
– När det gäller regleringen av normal aptit orsakar sockerätandet ett tillstånd där man äter socker, blodsockret stiger och strax efter är man hungrig. När sockernivån är låg, vill man verkligen ha socker. Äter man socker igen, stiger blodsockret och så sjunker det. Sockret som näringsämne är något som leder till ett ständigt ätande.
”Utanför min kontroll”
Beroendeexpert Bitten Jonsson tycker att sockerberoende är en sjukdom fullt jämförbar med andra beroenden.
– Man tror att det har med karaktär, vilja och kontroll att göra. Men det har ingenting med det att göra, det här är utanför din kontroll. Alla vet att en alkoholist inte kan dricka någonsin för att det är en kronisk sjukdom. Det är precis samma med det här.
Att fastna i beroende är ärftligt, enligt Jussi Pihlajamäki. Även smaksinnet går i arv.
– Vissa av oss gillar sötsaker mer än andra. När individen i någon mån är disponerad för beroende, riktas det mot något, och för vissa kan det vara socker. Men då är det inte sockret som har satt igång beroendet utan det finns i bakgrunden, och sockret är det som råkar bli föremålet för beroendet.
Vi gillar sött
Leila Karhunen, docent i näringsfysiologi, säger att sockret ger en positiv impuls i hjärnans belöningscentrum likt en idrottsprestation eller alkohol. Människan har en naturlig fallenhet att gilla sötsaker, enligt Karhunen. Forskning visar att i till exempel choklad finns ämnen som nästan alla uppskattar.
– Om individen strängt förbjuder sig själv att äta produkter av det här slaget och ändå av naturen gillar och vill ha dem, kan tanken eller känslan av att inte behärska sitt begär uppstå.
”En liten jävel som förstör”
Riitta berättar att sockersuget styr hennes liv. Hennes laster är bullar och choklad. Hon säger att hon annars äter hälsosamt och lagar maten själv men att sockret är en förbannelse som hon inte blir kvitt.
– Det känns som om jag inte bestämmer själv utan något annat, alltså mitt beroende, bestämmer åt mig. Det skulle göra mig gott att avstå från kaffebröd en enda dag. Men jag kan inte, det känns som om det var en del av mig, jag blir inte av med det. Det här är en liten jävel som förstör mitt liv – ett bra liv. Ställer man det på sin spets – är det självdestruktivt.