På 1930-talet hittades ett antal spjutspetsar i närheten av stora djurskelett i Nordamerika. Spjutspetsarna, som var gjorda av sten och var sylvassa, kom att kallas Clovis-spjutspetsar efter orten Clovis där de hittades. Man antog att de tillhört det första folket på kontinenten, som kom att kallas Cloviskulturen.
Spjutspetsarna som hittats har uppskattats vara mellan 10.000 och 13.000 år gamla, och har länge fått markera människans intåg via landbryggan över Berings sund som fortfarande låg över vattnet efter den senaste istiden. Men nya fynd gör att teorin kanske måste omprövas.
Till exempel har arkeologen Arturo Gonzalez hittat ett mänskligt skelett i ett grottsystem under Yucatánhalvöns regnskogar. Eva av Naharon, som hon kallas, begravdes på platsen under rituella former redan för 13 500 år sedan. Det är ett par hundra år tidigare än man hittills tänkt sig att människan vandrade över Berings sund.
Kan ha paddlat ner längs kusten
En annan teori kommer från forskaren Jon Erlandson, arkeolog vid universitetet i Oregon, som tänker sig att människan tog sig till Amerika redan för 16.000 år sen med hjälp av enkla båtar.
– Antropologisk teori säger att människan inte började utveckla båtar och fiska på allvar förrän för 10.000 år sedan. Kusterna är så otroligt produktiva att det alltid varit oförklarligt för mig att människan skulle ha ignorerat dem under 99 procent av vår historia, säger han.
Enligt honom är det orimligt att människan skulle väntat så pass länge som man tidigare tänkt sig, särskilt eftersom att hela den Nord- och Sydamerikanska kuststräckan redan då var täckt av en ätbar form av brunalg. Att leva av havet kan alltså inte ha varit särskilt svårt.
Många teorier men inga definitiva svar
Men varken skelettet under Yucatáns regnskogar, Clovis-spjutspetsarna eller idén om de paddlande urfolken har något definitivt svar på vilka de allra första människorna på de amerikanska kontinenterna verkligen var.
Ett av problemen är att eventuella kustlevande folk reste utmed kontinenten innan haven höjde sig efter den senaste istiden, vilket gör att eventuella spår sen länge är täckta av vatten. Ett annat är att dagens urbefolkning har seder som gör det svårt att undersöka de skelett man hittar.
Vad som står klart är dock att människan tog sig dit och lärde sig att leva i den nya miljö som hon utsattes för, på samma sätt som människan alltid lärt sig att anpassa sig till nya förutsättningar.
Mer om detta och andra teorier och utmaningar i jakten på Amerikas första befolkning i Vetenskapens värld den 16e november klockan 20.00 i SVT2.