Den kanadensiska delstaten Quebec har ett särskilt problem: Många saknar relation till gamla släktingar via gravplatser. Systemet med gravstenar började nämligen praktiseras i Quebec först för drygt hundra år sedan.
Nu har benrester på en man som dog 1833 kopplats till släktingar via dna, och hopp finns om att dna-teknik ska användas på kvarlevor i omärkta gravar kan ge dagens Quebec-bor nya gravstenar och en nyskapad relation till gamla släktingar.
De benrester som studerats har inte grävts fram för studiens skull utan påträffats vid utgrävningar under exempelvis ombyggnation och restaureringsprojekt.
Ett samarbete över olika forskningsfält
Genom att slå ihop kunskaper från olika forskningsfält – genetik, arkeologi och demografi – kunde forskarteamet från Université de Montréal skapa en metod för att få fram identiteten hos de anonyma döda.
Att använda genetik för detta ändamål är inget nytt, det har exempelvis gjorts för att identifiera historiska gestalter som medlemmar av den ryska tsarfamiljen Romanov.
Damian Labuda, som är en av forskarna bakom studien, skriver i ett pressmeddelande att vad som skiljer deras metod från andra är att de tittar på två specifika genetiska molekyler som är nedärvda med så pass små modifikationer att individer idag har samma, eller nästan samma, dna-sekvens som deras förfäder som levde mer än tio generationer tidigare.
Metoden gick ut på att jämföra dna från benresterna med dna från moderna Quebecbor för att sedan hitta potentiella släktband. Till hjälp för detta hade forskarna den för Quebec unika databasen BALSAC, där genetisk information från människor i Quebec samlats in sedan 1972.
Fler anonyma skelett kan få en gravsten
Av de sex skelett som studerades lyckades forskarna alltså identifiera en man född 1775 som dog vid 58 års ålder.
Att identifiera de gamla skeletten möjliggör för släktingar att kunna begrava sina förfäder.
Med hjälp av att kombinera genetik med genealogi tros kanadensare från Quebec begravda på andra håll i världen också kunna identifieras. Bland annat skulle de som stupat utomlands under de båda världskrigen kunna få en gravplats i sin hemstad.