Till mångas förvåning kan fjärilen tänka. Foto: Robert Leistra/TT

Insekter har medvetande

Publicerad

När de första insekterna utvecklades för cirka 500 miljoner år sedan uppstod medvetandet på jorden. Insekter har förmågan till subjektiva upplevelser, vilket är den mest grundläggande formen av medvetande.

Att insekter har ett medvetande kommer kanske som en överraskning för de flesta. Insekter betraktas ofta som varelser som enbart reagerar på stimuli. Att de skulle kunna tänka har få kunnat föreställa sig. Men forskarna bakom en ny studie som visar på detta påpekar att insektshjärnan fungerar på ungefär samma sätt som ryggradsdjurens hjärna, även om den på ytan är mycket olik den senare.

Att alla ryggradsdjur — däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och fiskar — har subjektiva upplevelser är oomtvistat. Det innebär inte nödvändigtvis att de har vad vi människor kallar självmedvetande, bara att de har förmågan att känna fruktan, otillfredsställelse och ilska, eller förnöjsamhet, trygghet och vänskap. Av det följer att de anpassar och förändrar sitt beteende som en följd av dessa upplevelser.

Subjektiva upplevelser

Många har under historiens lopp frågat sig om även andra organismer än ryggradsdjuren har samma kapacitet. Någonstans på livets släktträd upphör givetvis förmågan. Bakterier, växter och svampar har inte subjektiva upplevelser, och det skulle vara överraskande om de allra mest primitiva djuren, exempelvis svampdjur och maneter, har dem.

En nödvändighet för ett medvetande är ett centralt nervsystem, med andra ord någon form av hjärna, inte bara ett nät av nervtrådar som hos maneterna. Insekterna har just ett sådant system, precis som hos oss ryggradsdjur — en central, förstorad nervknut i huvudet specialiserad för att processa och integrera sinnesintrycken från yttervärlden. Med andra ord en hjärna.

Hjärnan är kopplad till mindre nervknutar i kroppssegmenten. Tidigare tolkades detta som att insekternas nervsystem var decentraliserat, olikt ryggradsdjurens centraliserade system, vilket i sin tur tolkades som att de saknade alla former av medvetande.

Tänkande insekter?

Studien visar att den tidigare uppfattningen om insekter inte stämmer. Den centrala delen av insektshjärnan, det så kallade centrala komplexet, behandlar rumsliga intryck och styr och organiserar djurens rörelser. Den gör att insekterna kan orientera sig i terrängen och separera de egna rörelserna från andra djurs rörelser.

Det innebär att det centrala komplexet fyller exakt samma funktion som vissa delar av den så kallade mitthjärnan hos människan och andra ryggradsdjur. Det gör att insekterna kan organisera sitt beteende och anpassa det efter tidigare gjorda erfarenheter — och samtidigt sålla bort intryck som saknar betydelse.

I korthet: insekter tycks ha förmågan till subjektiva upplevelser, den mest grundläggande formen av medvetande.

En halv miljard år

Egentligen är inte slutsatsen så förvånande. Honungsbin, getingar och myror har vid upprepade tillfällen avslöjat en häpnadsväckande mental kapacitet — åtminstone om man tar i beaktande att deras hjärnor är oerhört små.

Antalet nervceller i en bananflugas hjärna är cirka 100 000. En myra har något fler, 250 000, och ett honungsbi har så många som 950 000 — medan en människas hjärna rymmer cirka 100 miljarder nervceller.

Med största sannolikhet är inte insekterna ensamma om att ha en primitiv form av medvetande. Andra leddjur, som spindeldjur och kräftdjur, har liknande hjärnor som bör fungera på samma sätt.

Forskarna tror att leddjurens gemensamma anmoder kan ha varit den första organismen på jorden med den här förmågan — den första organismen som kunde tänka.

Anmodern antas ha uppstått för kanske 540 miljoner år sedan. Vid den tidpunkten, eller kanske något senare, uppstod medvetandet på jorden.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer