Gå direkt till innehållet

Helgmålsringning 50 år – en klang i folkdjupet

En av Sveriges Televisions äldsta och ännu sändande programtitlar är ”Helgmålsringning”, ett litet program med en förhållandevis stor publik. I medeltal 350.000 tittare i veckan såg programmet under 2019. Varje lördag alltsedan den 24 januari 1970 har SVT sänt detta lilla program.

Johannes Söderberg, Johannes Söderberg, samordnare och producent för SVT:s helgmålsringningar som fyller 50 år. Foto: SVT

Vårt programuppdrag ”Helgmålsringning” har med sin titel inte minst tagit fasta just på själva klockringningen. Än idag ringer kyrkklockor in helgen på många håll i landet. Helgmålsringningen är en medeltida kyrklig tradition, vars rötter sträcker sig in i vår egen samtid. Numera tänker vi att helgen inleds på fredagskvällen, men enligt gammal tradition inleddes helgen först vid 18-tiden på lördagen, då allt arbete avstannade och helgens vila varade över söndagen.

Många är de kyrkklockor som ringt in helgen med programmet under alla dessa femtio år. Det är många tittare som uppskattar just själva klockklangen i sig. Kanske kan det vara så, att klockklangen rör vid något tidlöst i vår postsekulära samtid. Ett minne, en klang av rötter och sammanhang, långt över generationsgränser och tidsepoker. Klockklangen är programmets anslag och inleder ännu varje program. Kanske är det något av denna återklang i folkdjupet som gör att det får så många tittare.

En andningspaus

I programmet vill vi återge en bred representation av det mångfacetterade kyrkliga Sverige som vi speglar i våra program och som även ger en andningspaus i vardagsbruset, en kort andhämtning av stillhet och eftertanke. Programmet gör därför under ett spelår en både geografisk och ekumenisk resa bland kyrkor och samfund i vårt land och ibland även ut i världen.

Programmet ”Helgmålsringning” är därför något av en paradox - å ena sidan kan programmet tyckas hopplöst gammalt och otidsenligt. Fem decennier med samma programformat kan ju vid en första anblick antyda en världsfrånvänd religiositet som främst hör hemma i historien. Å andra sidan har det visat sig att intresset för programmen möter ett tidlöst och urmänskligt behov av en stunds stillhet och eftertanke, inte minst i en brusande mediemiljö som vår.

Det är därför en kontinuerlig utmaning att producera programmet i takt med tiden, trots alla skiften i samhälle och värld. Men hur kan man då utveckla ett femtio år gammalt program?

Livets egna vardagsrum

I takt med att alltfler svenskar även känner sig främmande för kyrkans språk och symbolvärld, så har vi ibland utmanat oss själva och de medverkande att förlägga helgmålsringningen till livets egna vardagsrum och lägga öronen med själens stetoskop mot dess väggar. Hur kan en helgmålsringning utformas i ett sjukrum, i ett fängelse, på ett resecentrum eller i bildkonsten, där livets stora frågor också ständigt är relevanta och angelägna. Målet är ju att ständigt vidga vyerna och berika tittarnas perspektiv, utan att på något sätt göra avkall på vår självständighet som public service.

Med tanke på de reaktioner vi får på dessa gränsöverskridande helgmålsprogram, så tycks vi ännu kunna bidra till en stunds andhämtning. Att få stanna upp en kort stund och hämta andan tycks vara ett tidlöst behov. Idag är det kanske något som vi postmoderna människor mest av allt behöver.
Nu ser vi fram emot att få ringa in helgen i minst femtio år till!

/Johannes Söderberg, samordnare och producent för SVT:s helgmålsringningar