Det blir allt mer tingeltangel över Almedalsveckan. Jag har inget emot att Almedalsveckan är rolig, inspirerande och bjuder på överraskningar. Men det har blivit högljutt och skränigt, alltför lite av det lågmälda samtalet.

Lägg därtill att priserna för boende och arrangemang skjutit i höjden så minskar Almedalens attraktivitet. Priserna för en lägenhet i Visbys innerstad eller ett hus utanför muren trotsar det rimliga. 

Det är möjligt att förra året blåstes upp av ett febrigt valår, men det kan också vara ett tecken på att peaken är nådd.

Det är därför inte konstigt att antalet evenemang tycks rasa i år. Enligt Resumé blir det 750 färre jämfört med året innan. 

Många arrangörer som tidigare satsat stort drar ner sin medverkan, både i arrangemang och närvaro. 

En kritisk artikel om Almedalsveckan kan inte bortse från NMR:s intåg på scenen. De tvingar i år bort RFSL från Almedalen som inte vill utsättas för det fysiska hot som nazisternas närvaro innebär.   

Förr var Almedalen en höjdpunkt på arbetsåret även om det påverkade semesterperioden. Midsommaren ägnades inte sällan åt arbete med förberedelser och den sista veckan före Visbyresan var stressig.

För min del började det 1985, Olof Palmes sista Almedalstal. 

Han kom till Visby på förmiddagen, frustande av entusiasm.

På dagarna hände inte mycket i Visby. Vi hyrde bil och reste runt med sakkunnig gotländsk ciceron. På kvällarna exploderade de politiska talen.

Med tiden växte evenemanget. 

År 1991 var alla partiledare på plats första gången. Ännu vid millennieskiftet var antalet evenemang ett 50-tal. .

År 2006 närmade sig antalet 500, tre år senare passerades 1 000.

År 2018 noterades 4 311 evenemang.  

Det var en fröjd att stimulera organisationer och företag att upptäcka denna möjlighet till demokratisk skolning. Ofta har de återkommit år efter år, utvecklat sitt innehåll.

Att det som tidigare var ett hanterligt femdagarsevenemang har med växande antal riksdagspartier svällt till åtta dagar.

Ingen orkar med men arrangörerna försöker inte ens göra något åt det.

Men allt som växer ohämmat, det som en gång var en överblickbart blir oöverskådligt. Det som var politikens arena, organisationernas hemvist togs allt mer över av medier och näringsliv.

Journalister har alltid varit en omistlig del av Almedalsveckan, för många raison d’être att åka till Gotland.

De har rapporterat, analyserat och dragit slutsatser. Med tiden blev mediernas närvaro inte att spegla och återge, utan att vara en aktör, rigga egna arenor.

Snart gick det inte att röra sig i Almedalens epicentrum utan att hamna vid Expressens utfrågning av en politiker eller SVTs debattprogram på plats. Stora bildskärmar syntes vid Almedalen och mitt emot scenen kunde man se Sveriges radios direktsändning live. 

Näringslivet vaknade sent. Men när de väl upptäckt att det inte bara var politiska tal gick det snabbt. Det kommersiella tog plats, det gick till exempel att köpa en ny Volvo på området.  

Jag önskar de som sätter sig på flygplan, färja eller egen segelbåt för resan till Gotland en lyckad vecka.

För min del får ett kvarts sekels närvaro räcka – jag avstår från årets vecka och jag lider inte av abstinens.